Fröken Gredelins Värld

Inspiration: barnkalas

2012-03-21T19:55:00.008+01:00

Vintage airplane- tema. Bilder lånade från Hostess with the mostess.

Jag fick hoppa fotokursen ikväll då Peter behövde jobba över. Det gjorde inte så mycket eftersom jag känner mig trött och seg efter rehaben och dessutom skulle jag behöva baka inför kalasen. Lite nervös är jag då bara ett av förväntade två paket med bland annat muffinsformar och sugrör har anlänt ännu... Från början hade jag massor av idéer men jag märker ju att orken inte är på topp så jag funderar på om jag ska satsa på en del färdigköpt istället? Än så länge är ju Max för liten för att ha några direkta önskemål och då kan man ju "fuska" lite. Men samtidigt så gillar jag ju det där med att gå "all in" när det kommer till kalas!

Jag har aldrig närt några direkta drömmar om att bo i USA, men en sak älskar jag med deras kultur och det är temafesterna. Det verkar liksom inte finnas några gränser för vissa. Och jag_är_så_avundsjuk! Hostess with the mostess är sajten för alla som söker inspiration på partyfronten och mest gillar jag barnkalasen men egentligen så är allting helt fantastiskt! Och lite galet!:-) In och kika med er!

Alice i underlandet-tema

Eller varför inte lego....

Haters...

2012-03-21T18:50:00.005+01:00

Ytterligare ett bildlöst inlägg, men det får ni tåla...

Eftersom jag ändå är inne på ämnet med människor som tror att det är okej att vräka ur sig precis det som faller dem in så vill jag rekommendera er att läsa det här inlägget. Nu kan man ju tycka att tjejen som uppmärksammar detta (och även jag då som länkar) lämnar ut den här personen. Men min fråga blir då; vad ska göras? Hur ska man få människor att förstå att vissa saker säger (skriver) man helt enkelt inte? Precis som jag skrev på facebook angående inlägget nedan så har jag av hänyn till andra faktiskt fått undvika att dra upp det, i mitt tycke, grövsta påhoppet. Men det betyder inte att jag tycker att det är skitsamma. Jag tror att den här diskussionen måste tas. Det blir lätt att man förknippar dessa nätmobbare med unga människor i tonåren. Men så enkelt är det uppenbarligen inte. Den finns i alla åldrar och kommer antagligen att pågå tills vi säger stopp.

Om när folk beter sig oerhört illa... (En diskussion som sällan förs)

2012-03-21T00:47:00.016+01:00

När någon i familjen blir svårt sjuk så förändras livet på fler sätt än vad man kan tänka sig. Man blir ännu mer beroende av hjälp från sin omgivning. Och någonstans så inbillar man sig att det är då ens närmaste kommer att sluta upp runt en. Och när det inte händer så blir man...förvånad...Och förvirrad. Och chockad. Ingen människa är en ö. Jag tror mycket på medmänsklighet och engagemang. Och jag kommer aldrig att förstå hur man kan bete sig som vissa gjort i den här historien...

Mina tankar är mina och dem skriver jag om i bloggen. Det är mina åsikter och jag har rätt att uttrycka dem. Ibland så kan det handla om en situation jag har uppfattat på ett visst sätt och jag säger inte att det är rätt eller fel, jag säger att det är MITT sätt att se på det. Jag skriver om det som händer i mitt liv och det står jag för. Det är inte allas sanning. Det är min.

När någon skriver till mig med ett enda syfte; att göra skada, då blir det plötsligt en annan sak. Att skriva att jag ljuger (utan att kunda påvisa VAD jag i så fall skulle ljuga om?) det kan jag ta. För det vet jag att jag inte gör. Det vet de som står mig nära också. Det räcker för mig. Men när orden inte räcker till och personen går till angrepp - då är det att gå för långt.

Jag kan förstå att en del människor funderar på varför man väljer att berätta vissa saker på en öppen blogg. Men när jag gör det så är det som sagt utifrån mitt perspektiv och hur jag upplever saker. Jag skriver om glädje men också om sådant som är mindre glatt. För så är ju livet. Allra helst skullle man ju diskutera saker öppet med den det gäller men i den här släkten går inte det. Saker göms undan och pratas bort. Gång på gång. Och då tycker jag att det är skönt att bloggen finns, där man kan dela allt möjligt med fina människor som läser och som finns där. Sen finns det mycket som jag aldrig skriver om. Ja det allra mesta som sker i livet skrivs ju inte om. Bara en liten del. Men varför hyckla och låtsas som om saker är bra när det egentligen inte är det?

Jag har tidigare nämnt här i bloggen att jag fått förvåna mig över hur vissa människor beter sig. I nöden prövas vännen heter det ju och det är på många sätt sant. Vi har fått uppleva mycket kärlek och omtanke de senaste åren då vårt liv genomgått drastiska förändringar. Det är jag oerhört tacksam för. Men jag har också förvånats över att de människor som borde finnas där inte gör det. Tyvärr. Människor som på dessa år inte en enda gång hört av sig och frågat hur det är eller om de kan hjälpa till med något. Istället har vi fått kämpa ensamma. Jag kommer aldrig att förstå hur man fungerar när man inte ens hjälper sina närmaste? Och när jag ifrågasatt det så har man valt att dra sig undan ännu mer- eller som en viss person; skickat de mest fasansfulla mail. Det är fascinerande att istället för att reflektera över sitt beteende så väljer man att komma med usla bortförklaringar. Att det finns människor som har samvete att göra så!

När vi fick barn så var de flesta snabba på att höra av sig. Ja folk grattade och uppvaktade, det var grannar till mina föräldrar, kompisar vi inte hört av på länge, folk vi knappt kände... Men inte Peters ena syskon med familj. När de fick barn så var vi där inom någon vecka och uppvaktade. När vi fick barn så tog det ett halvår innan de ens gav oss en present (ja nu var det ju liksom inte presenten som var grejen såklart...) och då hade Max inget större behov av den eftersom han var för stor. Förstår ni? De ringde när vi hade kommit hem från sjukhuset men det var samma dag som hundarna kom hem och mina föräldrar var på besök så vi kände att det blev lite mycket. Men hälsade såklart att de var så välkomna när som helst... Vi visade faktiskt upp Max när han var nån månad eftersom vi var i närheten och de inte hade sett honom. Men sen hörde vi ingenting. Inte ett besök. Fast Peter, brodern, fick sitt första barn och vi bodde en timme bort. Ingenting. Inte ens en eftermiddag kunde de ta sig. Nu är Peter inte typen som gnäller men visst blev han besviken. Och framför allt förundrad. Så tecknen fanns ju där. Men ändå är det ofattbart att man väljer att göra en sådan sak. Aldrig någonsin skulle jag bete mig så nonchalant! Som exempel kan jag berätta att vi bodde i vårt hus i ett år och inte en gång kom de på besök. Vi har bott här i lägenheten (det tar en kvart att köra hem till dem) och de har inte varit här. Hur kan man bara vara så undanglidande?

Sedan bröt tredje världskriget ut. Det började med att dessa personer bestämde sig för att separera. Spenderade julen på olika håll. Mitt uppe i detta så fyllde ena sonen, Max kusin, år. Jag frågade då¨svärmor om vi skulle fira honom på den här sidan släkten eftersom svägerskan sagt ifrån att det inte skulle bli nåt släktkalas. Svärmor tyckte det var en bra idé. Ett förslag jag knappast kom med för att vara snäll utan för att jag tyckte att det var schysst mot pojken att få¨presenter och uppvaktning även från sin pappas sida av släkten. Då fick jag ett otrevligt sms där personen menade att jag inte skulle lägga mig i. Ja just det. Någon vill göra en snäll grej för ens barn och då lägger man sig i. Bra inställning där. Det är så man är en god förälder och främjar barnens relationer till andra människor *ironisk* Vill man inte så kan man på ett vänligt sätt höra av sig och förklara att det inte känns bra, det är så vuxna människor vanligtvis hanterar saker.

Det var då det började. Mailen. Jag valde att inte bemöta så mycket av det hon skrev då det inte är någon idé. Först försökte jag på ett lugnt sätt svara henne men upptäckte att det snarare eldade på. En person med sådan brist på självinsikt kan inte ta in det. Att hon anklagar mig för att ljuga är förvånande då jag inte fått klart för mig vad jag skulle ljugit om. Men det får stå för henne.

Det här är en människa som genom åren har vräkt ur sig saker som jag inte ens vill upprepa. Jag vet att jag i början frågade Peter varför ingen säger ifrån och han svarade att alla är så vana. Sorgligt. Även jag har oftast valt att bara varit tyst när hon vräker ur sig sina åsikter. Det ångrar jag nu. Man kan helt enkelt inte komma undan med precis vad som helst. Någonstans måste någon säga "stopp!" En mobbare kan bara härska så länge alla andra håller tyst. Och tyvärr har jag märkt den tendensen i den här familjen. Man låter henne hållas. ,Alla vet hur hon beter sig och pratar om det sinsemellan men ingen tar upp det direkt med henne. Kanske av rädsla för vad som sker då? Men jag känner att det får vara nog. Jag väljer därför att lägga upp mailen här eftersom jag anser att bästa sättet att jaga iväg spöken på är genom att tända lampan. Människor som beter sig såhär kommer oftast undan eftersom ingen orkar stå upp. Och det är inte okej. Jag kommer aldrig att förstå hur man kan strunta så fullkomligt i sina närmaste. För mig är det helt obegripligt.

Jag väljer att publicera delar av mailen. Dessa delar är helt ocensurerade. Jag kan alltså inte beskyllas från att ljuga då jag sparat "källan" och lägger ut precis vad som skrivits. Någonstans på vägen verkar hon ha hakat upp sig på min utbildning vilket jag inte riktigt förstår, men en öm tå är det tydligen då det tas upp gång på gång. Det som verkar ha orsakat brytningen (som ni kommer att se nedan) är att jag bad henne skriva så att det gick att läsa. Varken jag eller Peter förstod något eftersom hon inte använde varken punkt eller annat. Då är jag "sjuk i huvudet"... I ett telefonsamtal kallade personen mig för "sjukt paket". Och som ni kan läsa nedan så rullar jag visst tummarna. Varken läkare eller försäkringskassa har någonsin ifrågasatt min diagnos. Men denna människa vet uppenbarligen hur landet ligger! Jodå! Och så kan hon inte förstå att jag kallar henne oempatisk...Självinsikt var det ja...Undrar vad hon säger till någon som fått cancer?

Mail:

"du får skriva vad du vill men skriver du om mig min familj eller dylikt så får du va säker på att det kommer reaktioner men från och med nu bryts all kontakt med dig från hela vår familj vill max se sina kusiner blir det utan dig jag och XX ser ingen anledning till att varken vi eller våra barn ska träffa sådana människor som dig nu eller någonsin"
...

"jag sa att våran familj bryter med dig men du ditt lilla döv öra borde ju då också fatta att du ska inte skriva om oss !!! "

"det är ju detta jag menar du är sjuk i huvudet inte nån muskel sjukdom men tillbaka till det som är viktigt för dig att förstå är att XX (P:s bror) sa till Peter att du va dum i huvudet och att du kunde fara åt h.... Men det har han nog glömt att säga va eller är du för dum för att fatta .FAKTA nu jag och XX är i hop och säljer inte huset och vi vill aldrig någonsin se dig om du är så högskole utbildad som du nu tydligt uttryckt dig se till att anv det till att jobba i samhället ist för att sitta och rulla tummarna jag har ett jobb även om jag bara har gymnasie kompetens idiot vad du nu har med det att göra"

(Peter hävdar bestämt att hans bror då rakt inte sagt något liknande...)

"Är detta lättläst för miss uppmärksamhet/för fin för alla andra eller dög inte detta heller ?
(...)
Jag fortsätter att läsa din blogg så länge som du skriver om oss på den dåliga sidan av släkten som du så bra kallar det lägg ner att skriva om oss så lägger jag ner att läsa kan du förstå detta ?
Om jag är otydlig så beror det på att jag inte har en halv färdig högskole utbildning och har ett jobb som jag tjänar pengar på men mer än så är det inte skaffa dig ett jobb först och kommentera mitt val av jobb därefter för vad jag vet har du ju ingen rätt what so ever att säga nått om det du har ju aldrig haft ett heltidsjobb ! "
...
"...det borde du förstå med din hjärnkompetens som du verkar tro att du har
.."

Avslutning:

Jag kan förstå om vissa undrar varför jag väljer att blogga öppet om detta. En anledning är att det liksom inte kan påverka något i dagens läge. Det går inte att mötas på mitten när den ena parten skickar dylika mail. Jag har också märkt att de liksom vill få det att framstå som om att mitt bloggande på något sätt har vänt vinden. Men det här beteendet har ju pågått i flera år. Med eller utan blogg. Våra försök till inbjudan har bara ignorerats. Jag har också märkt att när jag berättar om vårt liv så känner människor igen sig. Det verkar annars vara så tabu att prata om dåliga relationer inom familjen. "Tomten är far till alla barnen och nu ska vi vara glada!" Tyvärr är det inte alltid så. Ofta kan man tro att en stor konflikt ligger bakom, kanske åratal av groll. Men här är det bara nonchalans och ett egoistiskt tänk.
Istället för att hjälpas åt så sköter var och en sitt. Och om det händer något som gör att du plötsligt behöver en insats så är det ingen som står där och tar emot när du faller...

Jag vet att folk undrar hur vi har det och om vi får hjälp. I kontakten med kommunen är man nämligen oftast hänvisad till anhörigas hjälp. Och om man då har anhöriga på avstånd eller har bristande kontakt så blir det svårt. Jag vill vara relativt öppen med hur livet ser ut då jag faktiskt tror att det kan vara av intresse. Man vet aldrig om man själv står där och behöver hjälp en dag. Det kan vara du eller någon av dina nära. Vi får ofta frågan om vi har anhöriga i närheten. Fast för vår del borde frågan snarare vara huruvida de anhöriga underlättar vår vardag. För trots att man bor nära varandra finns det inga garantier för att man ska få någon som helst hjälp. Tyvärr...

Glossybox

2012-03-20T18:17:00.004+01:00

Klockan är halv sju och jag känner mig helt färdig för natten. Det är tyvärr inte lillemannen som tycker att vi borde leka järnet istället. Vi har sysselsatt oss med att prata med mormor i telefonen, sjunga lilla snigel ett antal gånger och bygga med lego. Nu vill jag helst lägga mig ner så jag ska försöka övertala Max att göra detsamma. Peter är i Halmstad så där får jag inte mycket hjälp. Han har dessutom jouren på sitt jobb just nu och blev ivägkallad till Östra sjukhuset vid midnatt och kom hem igen vid halv fyra så han lär vara bra trött nu...

Nu har jag just signat upp mig för en prenumeration på Glossybox som har blivit så uppmärksammat den senaste tiden. Konceptet går ut på att man varje månad får boxen hemsänd med fem olika produkter från kända märken och för det betalar man 139 kronor. Jag har spanat runt lite och det verkar som om de flesta är nöjda så jag håller tummarna för att det ska motsvara mina förväntningar! Jag fick svara på några frågor om hudfärg, hår etcetera så jag antar att de försöker anpassa produkterna efter varje individ. Min första box kommer några veckor efter påsk så jag får återkomma med recension. Vill du läsa mer om Glossyboxen så hittar du sidan HÄR.

Avd. Visst fan- det blåser ju på kusten!

2012-03-19T21:55:00.007+01:00

Bilden är tagen i vackra Skärhamn. Klicka för att förstora

Ja det här är vad jag sysslat med nu ikväll. Fotat "landskap" som är veckans läxa på kursen alltså. Ville gärna utnyttja att jag faktiskt bor på västkusten nu. Hade jag varit i värmland hade jag fått använda skog som motiv. Men nu blev det Skärhamn. Vackert! Men satan i gatan vad kallt! Stockholmarna har gnällt på Facebook hela dagen om snön som de tydligen fått. Jag har glatt mig åt att det sett varmt och vårigt ut här. Hade helt förträngt blåsten...Den var inte nådig! Dessutom så var det kvällning när jag väl kom iväg.

Seriöst, jag trodde jag skulle förfrysa där ett tag. Stelna fast på fläcken liksom och få stanna där tills i sommar nån gång. Tyvärr slutar alltid min hjärna att fungera när jag fryser så jag glömde givetvis allt om förgrund/bakgrund, vitbalans och tjohejsan. Klickade vilt och hoppades att nåt kort skulle funka. Guess what? Nästan alla bilderna är suddiga. Hade ju inget stativ och borde ha fattat att handhållning är tillräckligt svårt under gynnsamma förutsättningar- helt omöjligt om man dessutom skakar sönder...
Jag hoppas att jag kan utvinna ett par kort från idag och resten får jag försöka ta imorgon.

Om att ha en fobi

2012-03-19T12:13:00.008+01:00

Med fara för mitt liv så använde jag katten Gustav som "offer" igår när jag behövde träna vidare på porträttfotografering. Ser ni hur han bara väntar på en chans att skada mig?! Lyckligtvis överlevde jag! Vad gör man inte för konsten...?

Definition av fobi: (lånat från Wikipedia)
"Fobi (av grek. φόβος, fobos, "fruktan"), kallas en stark upplevelse av rädsla som återkommande infinner sig då en person ställs inför, eller riskerar att ställas inför, ett visst objekt eller en viss situation som personen fruktar.[1] För att betraktas som en fobi behöver rädslan som upplevs vid eller inför exponeringen vara orimlig eller överdriven i intensitet. Det handlar alltså endera om att personen reagerar med rädsla inför ett objekt eller en situation som vanligen inte betraktas som farligt, eller att den rädsla som uppkommer är överdrivet intensiv."

Vi var hos svärföräldrarna igår och åt scones och våfflor (med mycket grädde på till Maxens stora glädje!) och då passade jag förstås på att ta några bilder på deras katt. Jag tror jag ska inrikta mig på djur, det är faktiskt himla roligt att fota!:) Dessutom så är det ett bevis på att man kan överkomma sina fobier; innan jag träffade Peter hade jag knappt klappat en katt och när jag var yngre brukade jag säga att jag var allergisk för att slippa umgås med folks "missar". Jag vet att många människor tyckt det varit konstigt; "katter som är så mjuka och goa"... Men det är ju liksom det som en fobi handlar om, och det behöver inte alltid vara logiskt. Jag var tidigare dagmatte åt en Dobermann och sedan skaffade vi ju vår älskade rottweiler Cobra och då fick jag verkligen uppleva att människor gick omvägar för att slippa möta dessa "blodtörstiga bestar". En trevlig rottis är för mig ingenting att vara rädd för men en ilsken katt skulle jag aldrig vilja möta... Så det är ju så olika. För mig har det varit katter som fått mig att ta omvägarna...Jag har fantiserat om hur det ska sitta en katt i närmaste träd och bara vänta på att komma neddunsande och attackera mig! Ja ni hör ju...

Varje gång jag såg en katt så kände jag att hjärtat klev upp ett steg i kroppen och jag minns särskilt ett tillfälle då jag öppnade min ytterdörr och där satt en katt. Jag skrek och slängde igen dörren! Lyckligtvis var Sofie där just då så hon fick jaga iväg den för att jag skulle våga mig ut. För kattälskare låter det naturligtvis helt galet men så var det. Dock vill jag absolut inte föra över mina fobier på min son och därför får jag tänka efter extra noga hur jag agerar och talar om saker inför honom. Jag tror tyvärr att vi vuxna inte alltid tänker oss för och det är ju så otroligt lätt att överföra sina känslor och tankar på våra barn. För mig har det handlat om lite "hemma-kbt"; jag har övat på att vara runt katter, att våga klappa en katt när någon höll den i famnen (och i mina ögon då kunnat avvärja den förväntade attacken...), och till slut att inte reagera alls. Det är en befrielse!

En fobi innebär i mitt tycke en klar begränsning eftersom det ofta hindrar oss från att göra saker eller att vistas i vissa miljöer och jag vill att Max ska slippa känna så i mesta möjliga mån. Han kommer ändå få möta både rädslor och annat i sitt liv, jag vill inte på något sätt förstärka det. Just den delen har mina föräldrar alltid varit duktiga på att inte göra- jag har aldrig upplevt att de pratat om det ena eller det andra som skrämt dem eller som de är rädda för. Sedan vet jag att min mamma är orolig för vissa saker, inte gillar ormar etcetera men hon har trots det ändå valt att vistas på platser där det finns mycket ormar och hon har aldrig gjort någon stor affär av det. Det vill jag att Max ska kunna säga om mig också i framtiden...

Har du någon fobi och i så fall vilken?

Lagerhaus levererar

2012-03-18T22:15:00.003+01:00

Ett påslakan, chokladkapslar och ett läppbalsam tillhör nyheterna.

Lagerhaus har på senare tid blivit en stor budgetfavorit. En penna är inte bara en penna på Lagerhaus, det finns liksom en liten twist på deras grejer. Jag köper oftast mitt presentpapper där då både utbudet och priserna brukar uppskattas. Senast jag var där kom jag hem med ett skönt uggleprint som nu sitter på köksväggen. Sakerna ovan tillhör nyheterna och de ser ut att vara värda ett besök!:)

Hälsa på hos Mona!

2012-03-17T18:38:00.004+01:00

Här har vi tagit helgen fast jag har börjat misstänka att jag lider av svårartad pms (tänk att det tog 32 år innan jag fattade det liksom...?) eftersom jag är så satans lättirriterad idag. Eller så är det bara så att tvååringar är rätt påfrestande på nerverna när de är på de humöret? I vilket fall så tänkte jag bara kika in och tipsa om en rolig blogg. Monas universum heter dem och hon kan verkligen konsten att formulera sig.

Ett exempel från inlägget jag länkar till som handlar om hennes make;

"Vad sa prästen nu igen: ” i nöd och lust” och ”tills döden skiljer er åt”?
Herregud, åren går inte fort direkt."...
Ett typiskt "Monas_unversum"-uttalande får man nog säga:) Där läser jag gärna när jag behöver få skratta lite. Klicka HÄR för att komma dit!

Inför barnkalaset

2012-03-17T00:26:00.009+01:00

Fina dekorationer från Partytajm. Kanske något för framtida kalas?

Jag har just gjort en beställning hos Partytajm inför Max kalas som stundar. Eftersom han är såpass liten och inte har några förväntningar så kör vi på stilrent och enfärgat i år men jag måste säga att mitt hjärta smälte när jag såg Happi tree som är en nyhet hos Partytajm. Får läggas på minnet tills nästa år. Jag upptäckte att vi hade en hel del kvar från förra årets nalle puh-kalas så det tänkte jag skicka med till förskolan den dagen Max fyller så får de fira lite där också.

Jag har förresten hört från flera håll att man ska bjuda in lika många barn som barnet blir år. Alltså fyra barn till en fyraåring (som exempel). Kanske stämmer det? Å andra sidan så bjuder vi ju snarare våra (föräldrarnas) vänners barn eftersom vår lilleman ännu inte direkt "leker" med någon. Vi har bjudit in 4 barn (med föräldrar), varav en har tackat nej då de var upptagna den dagen och Lille E blev ju storebror igår (!!) så där håller vi det lite öppet på föräldrarnas önskan. Det känns hursomhelst alldeles lagom, både för vår son och med tanke på utrymmet. Nu planeras det "fiskdammspåsar" och fika...

När citaten blir till konst

2012-03-16T16:29:00.005+01:00

Via En mammas dag/Weronica fick jag upp ögonen för nya shopen Inredningscitat som säljer tavlor med närmast klassiska kommentarer som ständig figurerar i inredningsmagasinen. Om ni som jag också överkonsumerar sådana magasin så känner ni igen dem. Än så länge verkar det bara finnas två tavlor men det kommer säkerligen flera. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att ha nåt liknande på vägen- för visst blir man lite full i fniss när man ser dem? Tänk er om det skulle komma ut klassiska "modebloggs-citat" framöver... Jag undrar vad det skulle stå?:)

Det där om biblioteksyrket och fördomar

2012-03-16T09:25:00.004+01:00

Igår läste jag ett inlägg på sköna Fia Fits blogg där hon frågade efter boktips. Sådant går jag ju igång på som ni vet och inspirerad av det så får det bli en bild på en riktigt genomtänkt bokhylla designad av Mebrure Oral. Nu är jag inte typen som har en hög som väntar på att bli läst; antingen läser jag ut dem på en gång eller så blir det inte läst alls- men jag gillar designen på hyllan!

På tal om det där med böcker... Ni har väl knappast missat debatten om tjejen som icke rakat sina armhålor och som sedan blev uthängd och förlöjligad av vissa. Själv kan jag då rakt inte förstå vad någon som inte är tjejen själv eller möjligtvis hennes partner har med saken att göra egentligen. Jättebra att hon står upp för sig själv- absolut. MEN...jag reagerade ändå. På något ni säkert inte ens tänkt på gissar jag? Hennes yrke! Japp! Bibliotekarie. Och det är DÄR jag suckar högt och önskar att hon vore ekonom, läkare, präst eller precis vad som helst. För ni kanske har märkt att bibliotekarier har ett rätt speciellt rykte? Gråhåriga, glasögnprydda kvinnor som är allmänt sura... Känns det igen? Jag minns när jag stod på Stora Torget i Borås på min första dag på bibliotekshögskolan och väntade på att bli "nollad". Och det första jag får syn på är en blivande kurskamrat som ser att passa in i varenda schablonbild som finns på bibliotekarien. Och jag tänkte "hjälp!".

Sedan fick jag ju naturligtvis lära mig att bland de 200 studenterna i årskursen så fanns det lika många personligheter som personer och jag kan fortfarande sakna de roliga stunderna vi hade ihop, men tyvärr fick man ju snabbt lära sig att så fort det där med yrken kom på tal så hade folk fördomar. Jag har faktiskt svårt att tro att det finns speciellt många yrkeskategorier där människor har en så stark uppfattning om hur man är som just bibliotekarie. Och då hjälper det liksom inte att bibliotekshögskolan försöker hotta upp det med fester som kallas "den erotiska bibliotekarien". För bibliotekarier är uppenbarligen fast i sitt "fack", åtminstone i folks medvetanden...

Vi är feminister, vänsterradikala, bryr oss inte ett smack om hur vi ser ut, tråkiga, har ingen humor, tillbringar kvällarna hemma där vi dricker te och stickar, bär enbart Gudrun Sjödén och väljer bort Greys anatomi för program som Kobra eller Babel... ja nåt åt det hållet.

Och när man hört och fått uppleva dessa fördomar ungefär en miljon gånger så är det inte så roligt längre. Om man också betänker att det ligger fyra års akademiska studier för att bli bibliotekarie och vissa tror att det enda som krävs är att man är lite intresserad av litteratur och uppfyller de "kraven" som nämnts ovan så kan man knalla rakt in på vilket bibliotek som helst och få jobb, ja då känns det ännu mer otacksamt. Och för att mota bort fördomarna som åtminstone jag är hejdlöst trött på eftersom jag inte känner igen mig alls, ja då krävs det nog en ganska rejäl attitydförändring. Både när det kommer till vilka som syns ute på biblioteken men framför allt allmänhetens syn på bibliotekarien. Och därför så känns det faktiskt inte så jäkla roligt att tjejen med de orakade armhålorna är just bibliotekarie...

Rabattkod hos Creative Lounge

2012-03-15T13:40:00.006+01:00

Sjalar kan man inte ha för många av är min devis:-) Denna sjal är från Ester Eleonora som är ett favoritmärke när det kommer till sådana.

Creative Lounge, som säljer finheter från bland annat Ester Eleonora, Chill Norway och Day Home, ger just nu 15 % rabatt till sina kunder med koden SPRINGTIME. Det gäller till och med den 16:e mars.

Mitt bästa "matvägrartips"...

2012-03-15T10:48:00.008+01:00

I den här smoothien har jag använt blåbär både för vitaminernas skull och för att färgen blir härlig och gör drycken mer tilltalande.

Gör en smoothie!

Okej, matvägrare var kanske att ta i. Men Max har tydligen ärvt mina frukostvanor. Jag är aldrig hungrig när jag vaknar utan vill helst vänta några timmar. Vilket verkar stämma in även på honom. Och det är ju inte så bra när man har en dag på förskolan framför sig. Visserligen äter de gemensam frukost där vid halvtio nånting men vi vill ju att han ska stå sig fram tills dess.

Och nu går det som en dans! Vi har nämligen börjat göra smoothie till honom som han gladeligen slurpar i sig. Det ser lockande ut och smakar gott. Dessutom är det betydligt lättare att dricka en sådan än att "tvinga i sig" en macka när man inte är särskilt hungrig. Så det funkar kanon för oss just nu! Skönt att slippa lägga ner energi på att försöka få honom att äta, nu springer han till frukostbordet varje morgon:-) Och det bästa är att det tar bara några minuter att göra den!

Såhär gör vi Maxens smoothie:

Naturell yoghurt
en slatt mjölk eller apelsinjuice (för att det inte ska bli för tjock konsistens vilket han inte gillar)
Banan
mango och hallon
ELLER blåbär.
En liiiten klick honung.
(Fast huvudsaken är ju att man finner ett recept som funkar just för ditt barn.)
Blanda någon minut i mixern. Har man ingen mixer så kan det säkert funka med mixerstav och elvisp. Se till att använda bär direkt från frysen, då blir det så kallt och gott! Häll sedan upp i lämpligt glas och klipp av ett sugrör till lagom längd. Klart!
Har ni andra bra tips för att få i barnen mat så dela gärna med er!

Idag så har våra vänner Jonas och Kia "beräknat förlossningsdatum" och nyss fick jag höra från dem att de är på väg in till sjukhuset då värkarna har startat. Bebisen verkar vara punktlig!:) Tänker naturligtvis extra mycket på dem just nu och hoppas att allt ska gå bra och att lille E snart är storebror!

Ett "heja-mig"-inlägg!:)

2012-03-14T21:43:00.005+01:00

Den här bilden var lärarens favorit av mina porträttbilder. Max på bushumör:)

Nyss hemkommen från fotolektion två och har fått dubbla dosen medicin eftersom jag blev så medtagen. När jag var på kursen så fick jag liksom tänka bort det men så fort jag kom hem så rasade jag ihop. Senast jag fick dubbla den medicinen så sov jag i ett dygn, hoppas jag slipper det denna gång. Men vet ni? Jag är så jäkla stolt över mig själv! Det var psykologen jag går hos som sa att jag ska vara så nöjd över att jag faktiskt ens går kursen. Trots att jag behöver använda rullstol för att komma dit. Trots att jag inte kommer att kunna vara med på precis allt (som en fotopromenad där man ska upp på en höjd och ta bilder) och att jag är så trött att jag bara ramlar ihop när jag kommer hem av att ha suttit stilla i flera timmar så att musklerna nästan "stelnat", Trots att mina händer vissa stunder knappt orkar hålla i kameran eftersom jag bara har en fjärdedels styrka av den "förväntade". Trots allt det så anmälde jag mig till kursen och jag går dit. Jag hatar att behöva visa mina kryckor, avskyr att be att de lägger om fotopromenaden för min skull, men jag gör det.

Psykologen menar att det är det driv jag har som gör att jag klarar av allt det här tuffa trots att jag nästan har ont i magen eftersom jag ska göra allting på de friska människors villkor under dessa timmar. Och jag har faktiskt tagit till mig det han sa. Tidigare hade jag nog viftat bort det med ett "Äsch, det är sånt som alla gör". Men nej. Det är inte alls alla som är så svårt sjuka som gör sådana här saker. Så jag tänker ta fasta på det och ge mig själv cred. För en frisk människa så är det kanske ingen större utmaning men för mig som får lägga upp hela veckan utifrån detta så är det enormt. Det är det enda regelbundna som jag klarar av att göra just nu som inte innefattar sjukhusbesök och olika former av rehabilitering. Så jag tänker klappa mig själv lite på axeln och säga till mig själv att jag är duktig:)

Tyvärr är det ju, i alla fall med mig, att man oftast nästan ursäktar sig, inte vill framstå som någon som tror att man är nåt. Men det är ju dumheter egentligen. Min kille skulle aldrig hålla på så, han tackar för berömmet och försöker aldrig förminska sig. Så heja oss tjejer, vi förtjänar allt beröm vi kan få!:)

Molly & Nelly...

2012-03-14T11:54:00.005+01:00

Fina Timeout wrap cardigan skulle jag gärna ha i garderoben

Hittade ett tips inne hos söta Frida att man just nu får 20 % på Odd Mollys sortiment med koden OMLY20 hos Nelly. Jag gillar ju som sagt vårkollektionen skarpt och även om Nellys utbud är ganska begränsat, både när det gäller vilka plagg de tar in och vad det finns för storlekar så kan man absolut hitta några godbitar. Erbjudandet gäller till och med imorgon. Dessutom såg jag att Nelly har 10 % rabatt på Converse just idag- så om det är någon som tänkt sig ett par sådana så passa på:)

Veckans läxa / Fotografering

2012-03-13T21:46:00.011+01:00

Min favorit av veckans bilder. Det här snyggot heter Tim och är vår närmaste granne. Hans matte var snäll nog att låna ut honom som modell. Gaget bestod av godis och fritt användande av pinnar och grenar på vår uteplats:)

Jag kikar igenom de kort jag tagit i veckan och försöker välja ut de fem som jag ska ta med till fotokursen imorgon. Om man säger såhär; det handlar ju inte direkt om att det finns så många BRA bilder att det är svårt att välja..! Ett av mina fotoobjekt är dessutom två år och inte sådär värst samarbetsvillig om man säger så. Då kan det hända att bilderna ser ut som denna;

Ja ni fattar...Får jag honom att stå still så tar det några sekunder och sedan är han på väg igen. Men några kort blev rätt okej lyckligtvis. Veckans uppgift var ju porträttfotografering och jag måste säga att det är roligare än jag trodde att fota. Men inte är det lätt. Jag inser ju nu när jag sitter och granskar bilderna att det är nästan omöjligt att bedöma dess kvalitet genom att se på displayen på kameran. Man kan ju zooma in för att se lite bättre men inte förrän nu när jag verkligen slagit upp dem på datorn så kan jag se alla brister...Jaja, jag är ju faktiskt där för att lära mig även om jag insåg förra gången att de flesta på kursen fotar i stort sett dagligen och därför har en helt annan vana. Så mycket som jag "klickat" under den här veckan vet jag knappt om jag gjort någonsin.

Om det är någon annan därute som också är nybörjare och vill lära er mer så kan jag tipsa om en väldigt basic bok som jag läser i. Den heter Digital fotografi och är skriven av Scott Kelby. Joacim hade den hemma så jag lånade med mig den och det känns som om det är på rätt nivå för mig. Den är lite småtramsig, speciellt när författaren i början av boken håller på och "skojar", men absolut läsvärd om man vill ha tips och lite mer förståelse för hur proffsfotografer tänker.

Taxerat

2012-03-13T13:26:00.003+01:00

Som jag berättat tidigare så är taxar lite speciella i vår familj och när jag fann dessa fina mjukdjur från Sia Home till nedsatt pris så kunde jag helt enkelt inte motstå. Taxarna är köpta på sajten Dalani som är en sida som erbjuder inredning från kända märken till betydligt lägre pris än i butikerna. Just nu är det kampanjer från till exempel Himla, Karlsson och Klässbols linneväveri.

Just nu har de en deal där man får 150 kronor att handla för om man bjuder in någon som också handlar. Personen som blir inbjuden får samma summa att shoppa för. Därför tänkte jag ta tillfället i akt och pusha lite för detta. En win-win- situation jue:) Vill ni ta del av erbjudandet tillsammans med mig så skriv gärna en kommentar här nedan med er mailadress eller maila mig på clermiston@hotmail.com.

Keep Calm and Have a Candy!

2012-03-12T22:37:00.007+01:00

Bilder: Jag

Ibland så ramlar jag över något litet pyssel som jag bara måste testa. Idag gjorde jag det! Ni känner säkert igen sentensen "keep calm and carry on"? Well, varför inte Keep calm and have a candy istället? Det är alltså små tändsticksaskar som nu är omgjorda till första-hjälpenkit, redo att användas när behovet är akut:) Det visade sig att en tablettasks innehåll motsvarar ganska exakt tändsticksasken så dessa är fyllda med Pim-Pim och Zoo. Visst var det sött?:) Min syster reser bort i veckan så jag tänkte att det var väl perfekt att ha i handväskan, få se om jag hinner ge dem till henne innan hon far. Tipset och mallarna hittade jag inne hos Fröken Pyssel.

Tapethimlen och legolådor

2012-03-12T15:39:00.003+01:00

Min pappa var här en stund igår. Max var så glad över att morfar var på besök och visade leksaker och böcker för honom. Extra braigt i mitt tycke var att han hade med sig inte mindre än fyra stycken tapetböcker som mamma "räddat" när en färghandel hade utförsäljning. Istället för att hamna i tapethimlen så landade de nu hos mig. Det var alltså ett helt gäng tapetprover som jag har till mitt förfogande!*jublar* Favoriten var boken med barntapeter i alla möjliga härliga mönster och färger. Nu skulle jag bara behöva dra igång en pysseldag, det vore roligt med lite sällskap!

Och Max fick också presenter. Dessa härliga legoklossar har vi kikat på tidigare (jag tror till och med att jag bloggat om dem?) och eftersom vi vill att leksaksförvaringen inte bara ska vara funktionell utan även snygg så gillas de massor. Även Max var imponerad och hade mycket bestämda åsikter om vad som skulle ligga i vilken låda. Jag råkade lägga en liten duplokloss i den vita lådan men blev genast tillrättavisad av det ordningsamma barnet. Måste vara nåt arv från Peter för jag är rätt hopplös... Legolådorna var en lite tidig födelsedagspresent från mormor och morfar. Jag kan absolut rekommendera dem till andra barnfamiljer som letar förvaring, man kan ju också bygga med dem om man vill.

Duka upp London

2012-03-12T10:30:00.006+01:00

Bild lånad: Leilas blogg.

Idag klockan 15.00 öppnar Leilas General Store! Och av de bilder som synts så är det klart värt att "klocka in" tiden:=) Jag menar; ni ser ju bilden ovan! Jag ser mig som en "hobby-anglofil" , längtar ständigt dit och drömmer om att kunna bo i Storbritannien igen någon dag. Så gissa om jag gillar idén om att ordna kalas med London-tema!:) Jag är också mycket nyfiken på att se resten av sortimentet, jag misstänker att mycket av det är i min smak. Det har hintats om pasteller och vackra fat bland annat och sånt har jag ju aldrig tackat nej till... Jag är också mycket nyfiken på vad priserna kommer att ligga på för nivå samt vad frakten kommer att kosta, det är nämligen ganska avgörande för mig när jag handlar på nätet. Spännande värre alltså! Klicka HÄR för att komma till butiken.
Update: Tydligen så blev anstormningen för stor och servern kraschade nästan direkt efter öppning enligt Leila via Facebook...

Pysselbolag och Återbruk

2012-03-11T14:18:00.008+01:00

Bild: Pysselbolaget

Aldrig kunde jag ana att det fanns så många inspirerande kreativa bloggare ute i nätrymden, det är helt otroligt vad finurliga och duktiga folk är!:) Vill också vara sån ju! Det är lite skillnad mot en del bloggare som endast visar upp "dagens outfit" till exempel:) En sak som jag längtar mycket efter är att Max ska bli äldre och vilja vara med och klippa och greja lite med mig. Det lär nog dröja tyvärr så jag funderar på att hitta någon unge i lämplig ålder i bekantskapskretsen som jag kan kidnappa och tvångpyssla lite med:-D Nu har jag precis funnit blgoggen Pysselbolaget som drivs av Freja som är sju år och hennes mamma Karin. De tipsar om pyssel som passar för stora och små som gillar att skapa saker tillsammans. Verkligen en härlig blogg som är väl värt ett besök om du vill ha förslag på roliga pyssel att göra med barn.

På tal om pyssel så var vi på Återbruket en stund idag. Det var mitt första besök och jag hade ingen aning om vad jag kunde vänta mig. Det är alltså ett ställe där folk lämnar sina saker (byggmaterial, begagnade gräsklippare, dörrar, toalettstolar, hela köksinredningar, badkar...) och så får man köpa. Det påminner ju mycket om en loppis förutom att det inte direkt är smågrejer och böcker med mera. Jag tror att om jag skulle renovera ett gammal hus och ville ha tag i gamla orginaldelar, kanske ett fönster som ser ut på ett visst sätt så skulle jag nog vända mig dit.

Jag brukar säga att man inte kan fynda i Göteborg. Går sällan på loppisar här för det känns inte så givande. Det är för mycket folk, för många som slåss om samma sak och för höga priser. Passar hellre på när jag är hemma i Värmland:) Det där med priserna stämde verkligen för det var inga billiga grejer. Själv kom jag hem med en fönsterkarm och en liten kakelplatta. Ska visa sedan när jag gjort iordning så får ni ser hur jag tänkt. Annars var det inte så mycket som kändes intressant. Behovet av en gammal gräsklippare är inte så stort i vår lägenhet direkt:) Men det kan absolut vara värt ett besök, det fanns till exempel mycket trädgårdsmöbler och liknande nu inför våren. Och jag älskar tanken med återanvändning, den trenden kommer nog att bli än större i framtiden.

Den gyllene siffran

2012-03-11T09:03:00.005+01:00

Maxen fullkomligt älskar knäckebröd med kaviar- det är riktig gourmetmat i hans tycke. Här kan han inte riktigt bestämma sig för om han ska vara blyg eller inte:)

Rösten har försvunnit igen- man skulle kunna tro att jag skrek mig hes under festivalen igår:) Vad tycker ni om vinnaren då? Låten kommer att stå sig bra tror jag och sänder samtidigt en tacksam tanke till melodifestivalgudarna däruppe som såg till att Europa slapp drabbas av Ranelid:-) Jag tror ärligt talat att det hade blivit för mycket för karlns ego om han faktiskt vunnit...

Max hade en såndär kväll när han absolut inte skulle sova. Vi bråkade inte med honom om det utan tänkte att han får väl vara uppe då... Därmed var han också vaken under röstningen och DET VAR LYCKA! Så många siffror! Varje gång någon fick åtta poäng (relativt ofta alltså) så ställde han sig upp i soffan och utbrast "attah" och pekade med hela handen mot tv:n så att vi inte skulle missa:) Önskar att vi hade filmat för det var jättesött och såg himlans kul ut:-) Även de andra siffrorna gick hem hos lille herrn som hade en stor stund när poängen delades ut. Så fort det var över så lade han sig ner i soffan och tvärslocknade. Det är jobbigt att hålla reda på alla åttor!:-P Vi har för övrigt ingen aning om hur det kommer sig att just åttor intresserar honom så, men varför inte?:) Vi hade ju vissa förhóppningar om att han skulle sova lite längre den här morgonen eftersom han somnade så sent. Men så lyxig skulle vi inte ha det såklart...

Nu ska jag hoppa (*yeh right*snarare släpa mig..:-)) in i duschen och så ska vi till biltema. Oh härliga glamourösa liv:-p

Pyssla med papper

2012-03-10T18:46:00.007+01:00

Jag är inte typen som handarbetar så när jag sitter framför tv:n så brukar jag antingen läsa en tidning eller greja med papperspyssel. Idag har jag knåpat ihop några små saker. Tändsticksaskar är roliga att dekorera och så kan man ge bort den tillsammans med fint inslagna ljus. Lacka med decoupagelack så håller de sig fina *tips*. Ugglan blev lite sne´och vind men jag ville se om det kunde funka som dekoration på barnkalaset vi ska ha framöver och med lite bättre matchade papper så kan det nog bli bra. Ugglor känns som ett lagom barnsligt och roligt "tema":) Och så testade jag att göra en egen påse, beskrivning hittar ni HÄR. Jag tejpade washi på min men man kan ju använda vad som helst egentligen. Det är ett både roligt och praktiskt pyssel.

Bildlös och slö lördag

2012-03-10T13:34:00.002+01:00

Nä nu driter vi i det här med det fina vädret och våren som är på väg och allt sånt va? Febern hänger envist kvar och just nu kan jag känna att det faktiskt är ganska skönt. Jag är trött och vill bara ligga i soffan, äta chokladbollar och se på film som inte kräver vidare mycket tankeverksamhet. Så därför gör jag just det.

För att jag inte ska verka helt lat så kan jag ju berätta att jag minsann maskerat ett antal lister i sovrummet idag. Ja inte alla, men några. Och så har jag tränat på att fota och gjort en hemmagjord liten påse som jag hittade beskrivning på inne på en pysselsida. Fast det är väl å andra sidan allt jag planerar att göra idag. Skyller på feber och allmän hängighet. Och så är jag ju ständig publik när Max underhåller oss med "Lilla snigel" som är hans nya favoritsång. "Acka dej!" vrålar han så att man blir lite lomhörd nästan. Och så fortsätter han med sina siffror. Vårt barn är nämligen otroligt förtjust i allting som har med siffror att göra.

Allra bäst tycker han om åtta. "Attah!" säger han och pekar på åttan eller det som han tror är en åtta. Det mest fascinerande är att han faktiskt har sån koll, han pekar nämligen endast ut just siffrorna. Han älskar att titta på bilar och deras reg.skyltar och ingen gång pekar han ut något annat än en siffra. Kenodragningen på tv är nog det enda tv-program som fångar hans intresse och hans favoritböcker är de som inkluderar siffror och räkning. Fast nu kom jag ifrån ämnet. Som var att jag idag med gott samvete tänker befinna mig i vår soffa och titta på Friends with benefits. Och så mellon förstås. Ranelid och Flincken i final. Hallelujah. Vad gör ni?

Happy Spring!

2012-03-10T12:19:00.001+01:00

Alla bilder från Chloe Fleury.com

Just nu är färg min största inspirationskälla. Det kanske hör ihop med våren och alla färger vi förknippar med den årstiden. Franska grafiska designern Chloe Fleury skapar härliga världar av färg, skyltfönster som man bara vill kliva in i. Som glasstrutarna ovan, vem vill inte kika in i ett sådant fönster?:)

Puck!

2012-03-09T20:17:00.001+01:00

Läste inne hos En mammas dag/Weronica att Lakritspucken ännu en gång introduceras i GB:s sortiment. Bra! Mer gamla klassiker i glasslådorna tycker jag och väntar på att den fantastiskt goda och alldeles lagom stora vaniljpucken ska återkomma!!

Om att okritiskt hylla något

2012-03-09T10:23:00.000+01:00

Bilder från InredaUtreda.

Jag kan fascineras av hur lätt vissa saker "hypas" och blir till en stor grej. Det blir väldigt uppenbart när det gäller bloggvärlden där allting sprids fort. De senaste dagarna har en youtubelänk länkats till otaliga gånger utan att folk egentligen vet vad det handlar om och hur seriöst det är. Inte jag heller för det mesta. Det finns självklart undantag, pålästa, vetgiriga människor som söker information om informationen så att säga. Men knappast alla. Jag tänker också på det som sprids via facebook, alla grupper med namn som "vi gillar..." "vi som tycker..." För att inte tala om alla dessa kopierade statusrader; "alla vi som har en mamma som...." Ja ni känner igen exemplen. Inget fel alls i att hylla, att sprida glädje.

Men ibland känns det som om vissa personer skulle lägga upp en kopierad statusrad där de hyllar Sadam Husseins välgärningar bara för att alla andra gör det. Förstår ni hur jag menar? Där sticker jag ut hakan lite och tror att man ibland har en fördel när man har en akademisk bakgrund. Anledningen till det är att man ALLTID förväntas kunna hänvisa till sina källor, alltid klara av att värdera dem. Jag har förstått att det kan vara lite olika på olika utbildningar hur tuffa krav man har på sig. Min mamma läste en halvterminskurs som handlade om det yrke hon har och jag upptäckte att de inte alls hade samma krav på att referera till sina källor som jag har haft på både statsvetenskapen och Bibliotekshögskolan. Så givetvis finns det skillnader. Men man får i alla fall lära sig att inte öppna munnen innan man har argument som understöds av fakta...

Egentligen gillar jag ju sociala medier, jag älskar att det är så lätt att nås av information, men ibland kan jag känna att en del saker helt okritiskt "säljs in" utan att man ens reflekterar över det speciellt mycket. Bilderna ovan är bra exempel på det tycker jag. Det gäller något så banalt som en inredningspryl. Riktigt snygga tycker jag. Både pyramiden och diamanten har hyllats i inredningsbloggarna och med rätt styling blir det säkert ett rejält lyft. Kvinnan som designat dessa gick en stylistutbildning på Beckmans och hade självaste Lotta Agaton som lärare (här drar alla inredningsbloggare in luft då Agaton har en närmast helgonförklarad ställning i inrednings/stylistsfären). Bilderna från examensstylingen spreds snabbt, det var hyllade Therese Sennerhlolt, det var Agaton och så var det då dessa pyramider. Som snabbt fick någon slags stjärnstatus. Det var en massa "jag vill ha" - i de stora bloggarna...(inte helt olikt min egen blogg där jag gärna lyfter fram saker som intresserar mig)

Men priset då! 900 kronor för pyramiden och 2850 (ja ni läste rätt...) för diamanten. Och då är det metall?! Ingen skugga ska falla på duktiga Anna -Lena Karlsson som designat dem, hennes blogg är absolut värd ett besök om man som jag gillar grafiskt. Men det är ingen "designklassiker". Ingen direkt funktion (lampa, stol, etc). Det är två ting. Och det känns definitivt som om dessa dekorationer är resultatet av extremt bra "marknadsföring", kanske till och med ganska omedvetet; det vill säga att en person utan baktankar gillar dem och sprider vidare, men summan känns orimlig i förhållande till föremålet. Trots detta är det tänkt att folk ska köpa dem. Utan den spridningen som sker i bloggvärlden hade ingen ens noterat denna pyramid är min gissning.

Jag tycker att det är intressant att leka med tanken hur det skulle ha sett ut för, säg 15- 20 år sedan då det alls var lika vanligt att ständigt vara uppkopplad. Skulle någon ens ha noterat dessa? Var skulle forumet vara istället? Knappast tv. Och kataloger är ju mer IKEA eller H&M som satsar på. Bloggvärlden är ju en briljant plats eftersom det sprids så snabbt, publiken är stor och man får ofta se hur föremålet passar in i olika hem och det är i alla fall så jag ofta blivit intresserad av något när jag sett hur bra det passar in hemma hos X, då blir det säkert lika snyggt på min vägg...

Har ni några exempel på andra "hypade" grejer eller händelser där man via sociala medier snabbt fångat upp något som sedan hyllats? Brukar ni fundera mycket på vad personen som ligger bakom har för ändamål med att sprida det?

En hatt på skrivbordet kanske?

2012-03-08T22:10:00.003+01:00

Ni har kanske sett hattlamporna Jeeves som hyllats ganska ordentligt? Visserligen rätt läckra på sitt sätt men inget jag själv varit sugen på... Men nu tipsar Maria Soxbo/Husligheter om att de även kommer som vägg och bordslampor i vår. Bordsvarianten föll genast undertecknad i smaken och nu kan jag absolut inte tänka mig en snyggare lampa att ha på skrivbordet!:=) Nu har vi varken plats för skrivbord eller lampa för tillfället, men kanske någon gång framöver?

Jag har feberfrossat och legat däckad hela eftermiddagen och större delen av kvällen, endast vagt medveten om att jag har en familj...Fy tusan för detta, men jag är ändå "tacksam" för att det bröt ut först idag så att jag fick komma iväg på fotokursen igår. Hoppas nu att jag inte råkade smitta ner någon:-(

Tea-time. Och en borttappad röst.

2012-03-08T09:35:00.003+01:00

Ja men jag vet att jag bloggat om denna tidigare. Men nu så har jag faktiskt beställt den också. Jag rotade i en låda och plötsligt fanns den där. Rabattkoden. Jag har handlat från Avanna några gånger och vid nåt tillfälle så strulade det med leverans eller hur det nu var. Så snälla Anna skickade med en kod som jag kunde använda på nästa beställning. Och jag kände så fort jag höll kortet i handen att det började klia i köpfingrarna. Och så KLICK så är nu snart min te-plansch på väg hoppas jag. Blir ju perfecto i köket som jag vill klä in i pasteller just nu.

Jag har för övrigt tappat rösten. Helt väck över en natt sådär. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Ja hes har jag ju såklart varit, men inte helt stum. Jag vaknade imorse och hade ont i öronen. Och insåg att jag inte kunde få fram ett endaste litet ord. Bara en konstig väsning. Och jag som hade flera möten just idag. På sjukhuset, på försäkringskassan. Men det var ju liksom ingen idé. Så jag fick skriva lappar och Peter fick ringa... Nu sitter jag här och hoppas på att det inte ska komma några viktiga samtal. Och så är jag sugen på att baka men vi har visst slut på ägg. Får se om jag orkar hoppa i månskorna och traska iväg. Eller så stannar jag här i tystheten...

"Tur att du finns"

2012-03-07T22:14:00.002+01:00

Jag är ju typen som älskar ord. Det ligger liksom i linje med att vara bibliotekarie på nåt sätt... Och vad passar då bättre än att fylla hemmet med underbara kuddar med tryck? De två finingarna ovan kommer från Desenio . Blir till att lägga en beställning framöver tror jag allt!

Små bakverk och min nya hobby

2012-03-07T21:37:00.004+01:00

Jag som är en riktig godisråtta och verkligen älskar macaroons kunde ju naturligtvis inte stå emot när jag fann dessa små askar. Det kommer definitivt bli lite roligare att ta min medicin när den ligger i en sådan läckerbit:) Finns hos Favoritsaker.

Ja nu har den börjat. Fotokursen alltså. Jag var som vanligt som en nervös höna innan det var dags att traska iväg, det blir jag alltid när jag ska testa något nytt. Jag hinner ångra mig både en och tretton gånger, men när jag väl kommer dit så känns det bättre. Jag är ju amatörernas amatör när det kommer till sånt som fotografering. När jag var ung så jobbade jag under några år på en tidning, det var på den tiden då det var 24 eller 36 bilder på en rulle som gällde (vad antik jag kände mig när jag skrev det där då:-)) och hade man tur så fick man med sig en fotograf på uppdragen, annars fick man klara sig själv. Med andra ord så fick jag knäppa upp en hel rulle och hoppas att nåt kort skulle bli hyfsat.

Nu känns det som var och varannan människa är hobbyfotograf och pratar ISO:n och sånt. Själv tänker jag att det kan vara roligt att faktiskt kunna påverka hurdana bilderna blir och inte bara klicka och så blir det som det blir. Så därför har jag nu börjat på en nybörjarkurs. Första "läxan" är att ta en massa porträttbilder på människor och djur. Så är det någon som känner sig manad att ställa upp som övningsobjekt och dessutom bor här i närheten får ni gärna säga till:) Eller som har ett husdjur som jag får fota? Jag känner mig nämligen rätt begränsad då jag varken känner människor eller djur här i stan ännu... På bloggen kommer det nog knappast märkas, där fortsätter jag nog med kompaktkameran (på/mellan lektionerna lånar jag Peters Nikon/systemkamera) men framöver kanske det kommer några "kursbilder"...:)

Om väskor. Igen.

2012-03-07T17:23:00.005+01:00

Bilder: Åhlens.se

Väskor. Detta återkommande ämne här i bloggen. Väskorna ovan finns i Åhlens sortiment. Ni har väl knappast missat att jag på sistone har drabbats av ett akut begär till inredningssortimentet hos den kedjan och nu står även dessa väskor med på listan. En alldeles lagom stor kuvertväska och en perfekt vardagsväska. Den bruna har jag redan varit och klämt på några gånger. Den sitter galet bra på min arm kan jag meddela! Nästan som om den vore designad just för det ändamålet!

Den är inte överdrivet dyr men just väskor är knappast en bristvara i min garderob. Där finns en uppsjö av både dyrare märken och billigare diton. Jag diskriminerar minsann inte. Så utrymmet är lite...eh...fullt? Åtminstone om man får tro sambon. Själv skulle jag lugnt kunna käka nudlar i ett halvår för att ha råd med en ny Mulberry men tyvärr så tror jag inte de andra två i hushållet är villiga att göra samma uppoffringar. Och så bor vi ju hemskans trångt också. Men nu filar jag på lämpliga argument att komma med när sambon inser att ännu en väska är på ingång. Några tips?:)

Spring break!

2012-03-07T10:00:00.003+01:00

Äntligen har jag kommit mig för att skaffa en såndär "ordleksak" som jag suktat efter så länge!:-) Första ordet fick bli spring break!

Igår pratade jag med svärmor i telefon och vi kom in på att vi haft bra flyt med sjukdomar här hemma. Vi trodde nog att nu när Max går på dagis så skulle vi alla vara ständigt förkylda och vabba dagarna i ända, men vi har klarat oss bra... Livets ironi gjorde såklart att både Peter och jag vaknade med halsont imorse...:/

Men bortsett från det får jag nog säga att livet känns lite lättare nu. Jag är visserligen inte bättre men jag är ändå inne i en period då jag känner att jag kan hantera motgångarna lite mer och jag märker också att jag ser fram emot saker med ett öppnare sinne. Kanske är det för att våren är på ingång (trots att jag aldrig ansett mig vara särskilt väderberoende) eller så är det för att jag fått möjlighet att umgås med flera underbara människor på senaste tiden. Oavsett vad det beror på så känner jag mig gladare. Lite mer nöjd med vad jag faktiskt har istället för att bara fokusera på vad jag inte har och kan. Nu ska jag inte hyckla och säga att jag skuttar ur sängen med en sång vareviga morgon, men det känns liksom som om jag varit nere på botten och nu börjat resan mot ljuset och ytan igen. Och just nu är det good enough!

Och vet ni? Idag börjar min nya kurs! Jodå. Nu ska jag ut och se lite folk har jag tänkt. Men jag är lite nervös. Så jag väntar med att avslöja min nya hobby nån dag, förhoppningsvis märker jag att jag är på rätt spår. Annars får jag väl bara ta mina grejer och smyga iväg hemåt igen..:-)

The Globe

2012-03-06T18:51:00.004+01:00

Jag har alltid älskat jordglober. Redan som barn kunde jag sitta klistrad vid den plastiga blåa globen som fanns hemma. Nu verkar det som om globerna har fått en revival, det visas bilder lite här och där på hur man stylat om dem. Coolt tycker jag och känner mig inspirerad att göra något liknande. Bilderna ovan är lånade från bloggen Vardagsrum och där finns ytterligare ett par exempel.

Semester från förskolan

2012-03-06T10:41:00.004+01:00

Idag har vi sällskap jag och Max. Precis som alla andra så behöver han ibland få vara hemma och vila från förskolan så därför är moster (min syster) här och umgås. Det var så gott att slippa väcka honom tidigt och stressa iväg. Jag tror att alla barn skulle behöva lediga dagar ibland, men tyvärr så har man ju sällan den möjligheten. Därför känns det så extra värdefullt med sådana tillfällen.

Just nu tittar vi på Emil i Lönneberga där Emil precis fått sig en häst. Senare idag är planen att hitta en inflyttningspresent till syster- hon är nämligen rätt kräsen på den fronten så jag tänkte att det är bäst att hon får välja själv:) Lyckligtvis finns det flera riktigt bra inredningsbutiker även här i lilla staden och jag bangar ju aldrig för att få kika lite i dem...

Breathe...

2012-03-05T10:24:00.004+01:00

"Sometimes it´s okay if the only
thing you did today is breathe..."

Okänd källa

Jag har i stort sett alltid dåligt samvete. För Max. för Peter, för hemmet, för andra projekt som jag anser mig behöva göra. Men jag har bestämt mig för att jag ska bli lite snällare mot mig själv på den fronten. Dåligt samvete är inte konstruktivt för någon, varken frisk eller sjuk. De flesta av oss gör ju det bästa vi kan utifrån hur livet ser ut just nu. Och ibland behöver det helt enkelt få bli så att det kommer dagar då det räcker att man faktiskt andas...Det behöver inte bli några stordåd utförda idag- det räcker med att finnas. För de flesta av oss kommer det en ny dag imorgon. Och ännu en dag efter det..

Tack...

2012-03-03T13:02:00.003+01:00

För era kommentarer på inlägget nedan, det betyder mycket att få veta att jag inte tänkte helt fel och att man faktiskt på många sjukhus får chans till samtal. Jag skriver just nu från Jockes ipad, vi är nämligen i stockholm och ser på bröllopsbilder och umgås med kära vännerna. återkommer efter helgen!

Om att föda barn i Borås...

2012-03-01T20:57:00.006+01:00

Ett enkelt sätt att pimpa ett paket eller en burk är att dekorera en tag och sätta fast. Jag har använt mig av mönstrat papper, gamla boksidor, decoupagelack, tygband och dymoapparat för att göra dessa ovan, men man kan ju egentligen göra precis hur man vill. Kanske pressa en blomma eller måla ett motiv? Det märks att givaren ägnat även det estetiska en tanke och mottagaren kan spara tagen som minne om han/hon vill.

Idag har jag och Peter varit på sjukhuset och pratat om vad som verkligen hände när Max föddes. Ni kanske minns att jag innan jul träffade en person som jag fick stort förtroende för och som skulle beställa ut journalen? Nu fick vi tillsammans med henne gå igenom varje steg och jag kom lite närmare att "avslut". Jag fick också se att det inte bara var en känsla utan att det faktiskt var riktigt jävla hemskt! Och Peter fick berätta om hur han upplevde det hela, han sov inte på ett dygn och sprang mellan IVA där jag låg och neo där vår nyfödde son begfann sig... Det tråkiga var att det fattades en stor bit och antagligen finns den i IVA:s journal, det vi läste var ju själva förlossningsjournalen. Så nu ska även den beställas och dessutom lämnas vidare till annan personal, bland annat på neurologen. Det som stod tydligt för oss alla tre när vi läste detta var att jag inte reagerar på morfin. Trots att de hela tiden höjde dosen så blev jag bara sämre och biverkningarna blev värre... Det behöver utredas ifall jag någon gång i framtiden hamnar i en situation där det är aktuellt med just morfin. Så det ska diskuteras med min smärtläkare. Tänk om vi vetat det innan allt detta hände!

Hur som helst var det jätteskönt att få gå igenom journalen steg för steg med någon som har medicinsk utbildning och kunde förklara vad som hände. Det var mycket jag inte uppfattade och det står även i journalen att jag var väldigt medtagen och inte svarade på frågor bland annat... Det jag upplevde som värst var att det var oerhört svårt att kommunicera med personalen. Jag har funderat mycket på om det var så eller om jag minns fel. Men journalen bekräftade en del sådana tankar, det stod bland annat att jag själv fått "önska" (jag vet att jag fick KRÄVA) vissa saker som både läkaren och vi uppfattade borde varit självklara. Vi upplevde överlag en stor nonchalans hos viss personal (medan andra självklart var änglar!) och det var svårt att kommunicera med dem. Det var faktiskt så att en av sköterskorna kom och bad om ursäkt innan vi skulle åka hem och menade att de borde satt in mer personal på grund av mitt tillstånd. Lite tröstande att det till slut uppmärksammades men samtidigt så misstänker jag att många efter mig trots det drabbas av samma saker och den tanken tycker jag inte om...

Max är född på SÄS i Borås om någon undrar och jag vet naturligtvis att det finns många som haft det bra där, men själv kommer jag aldrig någonsin att "rekommendera" någon att föda barn just på det sjukhuset. För mig är det fyllt av onda minnen. Huvudsaken är naturligtvis att vårt barn är friskt och inte fick några men, men jag tycker ändå att det borde vara en självklarhet att man efter varje förlossning fick ett samtal med läkare eller barnmorska, kanske speciellt när det varit en jobbig siuation och man dessutom är förstagångsförälder. Det ska inte behöva dröja två år innan man får ha det samtalet...

Våryra hos Lars & Johanna

2012-03-01T13:10:00.005+01:00

Om du är sugen på en Lovely knit så är det läge att passa på:)

Butiken Lars och Johanna har 30 % rabatt på sitt sortiment fram tills midnatt på söndag. De säljer Odd Molly, HunkyDory, Hanky Panky, Vintage by Fé med mera. Med koden våryra får du rabatt både i butiken på Danska vägen i Göteborg och i nätbutiken. Handlar du Belstaff så uppge koden våryra2 för 40% rabatt. De märken som inte innefattas av rabatten är Edblad, Yankee Candle och Savon de Marseille.

Snyggt! En stilguide för män.

2012-02-29T17:35:00.004+01:00

Den ovanliga "skottdagen" är här. Jag hade en klasskamrat som var född den 29 februari. Inte så ofta hon fick fira på den rätta dagen. Är det förresten då man ska fria eller gäller det hela året tro? Gissar att ni också känner till traditionen att även tjejer får fria när det är skottår?:-) Ingen ring men väl en bok fick min sambo av mig igår. Han är då rakt ingen bokläsare. Men när jag såg att "Snyggt" fanns med på bokrean så fick det bli ett exemplar. Och jag tror faktiskt att den gick hem, han verkade road:) En stilguide för män alltså. Och vi tjejer kan ju tjuvkika lite:) Så det får bli ett tips om ni ska shoppa på bokrean och har en partner/pappa/brorsa som kan tänkas uppskatta en schysst bok. Lite härligt "bläddrig" sådär. Coffee table book. Finns med på Bokias rea.

Vårväder

2012-02-29T12:32:00.002+01:00

Den här våren går ju i pastellernas tecken om man ska tro modevågorna och det gillar jag även i inredning! Nu när vi är inne i mars så börjar våren närma sig. Jag vill att det ska märkas i köket så ett par luftiga ljusa gardiner är nu uppsatta och på bordet dekorerar jag med glas...

Jag älskar vårt mynte-porslin och en matchande kanna inhandlades i helgen.

I lilla staden är det vårväder ute och jag har just kommit hem från sjukhuset. Jag har snart varit på varenda avdelning känns det som, kanske kan börja jobba som guide där?:-) I eftermiddag är det rehab som jag verkligen måste peppa iväg mig själv till. Det är ju så skönt efter passet! Peter är i Halmstad på jobb och följdaktligen är det jag som dagishämtar idag. Hoppas lillemannen är på samarbetsvilligt humör...:)

En bräda fylld av drömmar...

2012-02-28T23:25:00.004+01:00

Idag blev det långlunch på stan med Ulrika. Vi var på ett för mig nytt ställe som fakiskt var jättetrevligt så det blir nog snart återbesök. Förhoppningsvis vill Ullis följa med igen, det känns som om vi känt varandra länge fast vi egentligen är relativt nya bekantskaper för varandra. Jag har förresten en idé om att dra ihop ett litet gäng för en söndagsfrukost framöver. Tanken är att skapa nya relationer och "nätverka" lite kvinnor emellan. Kanske kan man köra olika teman eller så pratar vi bara fritt? Ett sätt att få ventilera och peppa varandra- det kan behövas känner jag!

På kvällen blev jag sådär ruskigt dålig. Jag började frysa helt okontrollerat och trots både täcke och filt så kände jag mig genomfrusen och den extrema smärtan bara ökade. Peter fick serva med lite att äta och se till att jag kom i säng. Vaknade lagom till Big Bang theory -det kan man ju inte missa:) Sådana kvällar får jag inte så ofta men när de kommer så är det verkligen jobbigt och jag orkar knappt ens tänka...Det är också svårt (omöjligt) att få sin nästan-tvååring att förstå att mamma har så ont och att man inte får krama eller klänga då. Min hud blir nästan elektrisk och varenda andetag gör så ont!:-( Nu fick jag ändå sova bort det värsta och har orkat vara uppe ett par timmar. Bland annat har jag ägnat mig åt "brädpyssel"...

Min syster har ju nyligen flyttat till Göteborg och när jag frågade vad hon ville ha i inflyttningspresent så svarade hon att hon kunde tänka sig något att ha på väggen. Nu misstänker jag att vi inte riktigt har samma smak men jag kom på att en bräda med text kan ju kanske funka. Jag har länge velat prova att göra en egen men det har tidigare stannat vid en tanke. Därför gjorde jag en provbräda att ha härhemma först, nu ligger den på torkning och sedan är tanken att den ska hänga i köket. Den blev långt ifrån perfekt och penseln jag använde var för tjock märkte jag, men övning ger som bekant färdighet...:) Om du läser detta systeryster så får du gärna ha önskemål om text!

Egendesignad stämpel

2012-02-27T16:01:00.004+01:00

Kanske gillar du scrapbooking eller skickar gärna handskrivna brev som du vill signera? Hos Pysseldags kan du välja text till stämpeln. Kanske får det bli en "Fröken Gredelins Värld"-stämpel framöver då:-)

Här umgås både tvåbeningar och fyrbeningar...

2012-02-26T16:50:00.003+01:00

Schäfern Skorpan är Torsten bästa vän...

Snygg skyltning!

2012-02-26T13:15:00.004+01:00

Bild lånad från facebooksidan.

Sist jag var inne i stan så besökte jag underbaraste Rum för papper som ligger i Victoriapassagen. Det är en favotitaffär som jag nämnt tidigare i bloggen. Hursom så kunde jag inte låta bli att både beundra och berömma butiksinnehavaren för den fantastiskt fina skyltningen som verkligen drog blickarna till sig. Nu hittade jag en bild på butikens facebooksida som kanske inte gör den helt rättvisa men ni får i alla fall en aning. Har ni vägarna förbi så ska ni absolut besöka Rum för papper!

Reaboksläsning och lite pysslande

2012-02-25T21:53:00.004+01:00

Man kan hitta mycket i gömmorna. Jag har fått fatt på min pappas gamla dymo som jag nu använder för glatta livet:-) En enkel hälsning blir så mycket snyggare med denna "design" tycker jag! Med snygga papper från bokhandeln blir det ett fint paket till en god vän. I paketet ligger det en bok som är min absoluta favorit från detta års rea; Inred lantligt inne och ute av Anna Örnberg. Boken är först inslagen i vitt kraftpapper och sedan ett fint mönstrat papper. Knappar är roligt att använda som dekoration!

Vi är hemma hos mina föräldrar och blir bortskämda. Jag var inte säker på om jag skulle orka med bilresan men så har Max saknat mormor och morfar så mycket och jag stoppade i mig några tabletter och sov hela vägen hit. Vi har fikat hos min farmor som alltid älskat barn och tycker att det är så roligt med lillemannen och han i sin tur blev helt lyrisk när han fick ett stort kakfat framför sig...:)

Nu ikväll har vi kikat på mellon, ätit semlor och så håller jag på att läsa i en bok mamma köpte med sig på bokrean idag. "Varför gråter inte Emma" heter den och handlar om Arbogamamman som miste sina två barn för ett par år sedan. Jag har läst lite i hennes blogg tidigare men inte varit så nyfiken på boken. Nu är jag däremot helt fast samtidigt som det är så otroligt obehagligt att läsa om hennes barn som var i Max ålder. Bara tanken på att en helt okänd (för henne) människa kan göra något sådant mot ens barn..! Många gånger fick jag nästan sluta att läsa då det var så starkt, till exempel när familjen under rättegången lyssnar på en rättstekniker som beskriver det troliga scenariet på brottsplatsen...

Jag har funderat lite på hur hon och hennes sambo orkat gå vidare tillsammans efter det som hänt och hon skriver mycket bra och utlämnande om just deras relation och de slitningar som uppkom längst vägen. För mig var det också intressant att läsa om hennes reflektioner om sin egen roll i relationen då vi också gått igenom mycket de senaste åren (dock inget ens i närheten av den kalibern!) och det ibland är svårt att se det från sin partners sida. En bok som gör att man tänker en extra gång på vad som är viktigt här i livet.

Julias vita drömmar

2012-02-24T10:14:00.006+01:00

Underbart fina butiken Julias vita drömmar firar tre år och har därför ett helgerbjudande som ger 20 % på sortimentet. Rabatten gäller vid köp över 300 kronor (är inte så förtjust i sådana "köpkrav" men vill ändå tipsa...) och med koden Fira. Detta justeras sedan i efterhand. Jag har själv handlat från den butiken och kan absolut tänka mig att göra det igen- så vackra saker!

Uppdaterat! Jag brukar ju försöka tipsa om fördelaktiga rabatter och liknande och därför vill jag nämna att butiken Bloominghome har fraktfritt för att fira den lilla prinsessan Estelles födelse. Vilket underbart namn förresten! Jag kände på mig att de skulle överraska och välja ett otippat namn och det gjorde de med den äran!

Lite gnäll...(om människors oförmåga att bara låta vara...)

2012-02-23T21:36:00.008+01:00

Hemma efter lite shoppande, det blev en kortis på bokrean, Lagerhouse, Polarn & pyret och så frossande i den underbara butiken Papeterie som jag tror jag tipsat om tidigare? Väl värt ett besök om ni är i närheten av Nordstan i Göteborg vid tillfälle. Men det var faktiskt inte det jag skulle skriva om. Nej, jag måste istället gnälla lite över vissa människors beteende. Nu tänker jag på dem som har väldigt svårt att se utanför sig själva när det händer något. Precis som när det sker katastrofer i stil med massakern på Utöja och liknande så dyker de upp en sådan dag som när en ny liten prinsessa kommit.

Vilka menar jag? Jo de som verkligen inte kan se att det är något att uppmärksamma... Som bara känner att de måste få uttrycka att det visst inte är mer speciellt att en tronarvinge är född jämfört med att en fullkomlig främling föder barn i Umeå just idag. Som absolut inte kan förstå att det finns ett stort nyhetsvärde i att kronprinsparet fått en bebis eftersom "det föds minsann bebisar varje dag"... Känner ni igen typen? Eller är det bara jag som reagerar? Alltså, vi har ju åsiktsfrihet här i landet lyckligtvis, men varför känner man att det är så nödvändigt att uttrycka denna känsla här och där istället för att bara flyta med och glädja sig över att Sverige just idag är ett land med ett leende på läpparna. Ett land där vi käkat prinsesstårta och fällt en tår när Prins Daniel annonserat att den efterlängtade lilla tjejen äntligen kommit. Ett land där en rolig nyhet för en gångs skull dominerat nyhetssändningarna istället för att vi får höra om allt elände som naturligtvis också måste rapporteras, men kanske just idag hamnar på andra plats....

Jag gissar att det är samma människor som uttrycker sin trötthet när det sker en stor tragedi. De som tycker att "jaja, det hände inte mig så jag ooorkar inte bry mig..." Och det har man all rätt att tycka. Men man kan kanske också respektera att det finns människor som tar illa vid sig, som faktiskt tar det som hänt på allvar. Och man kan ju faktiskt låta bli att klaga "offentligt" (facebook, bloggar, forum). På samma sätt önskar jag att de som gnäller en dag som denna (o ja, det finns!) kunde tänka på ordet vardagsglädje. Kunde glädja sig åt att det i (andra)människors hjärtan smög sig in en ny liten krabat som de nyfiket kommer att följa.

Man behöver inte tycka att det är något speciellt som skett. Man behöver inte ens gilla monarkin. Men jag kan inte förstå detta behov av att gnälla på att en rolig nyhet sprids och diskuteras. För om man verkligen inte förstår varför det här är relevant för alla landets medborgare (det är ju alltså en framtida statschef som kommit) då bör man nog fundera lite över sin allmänbildning... Jag är inte royalist. Efter ett års studier i statsvetenskap så känner jag att det inte är vettigt med ett kungahus. Men trots det så är jag glad för att ett barn har fötts...Och framför allt är jag glad för att andra är glada.

Äntligen! En liten prinsessa är född!

2012-02-23T10:39:00.006+01:00

Tittskåpet är inhandlat på Panduro.

Jag vaknade imorse (fast jag trodde att det fortfarande var natt) och mådde så illa att jag fick gå upp och "samtala" lite med toalettstolen. Inte så mysigt. MEN... det gjorde att jag alldeles matt satte mig vid tv:n och såg rapporteringarna från Karolinska sjukhuset. Och inte minst Prinsens tal. Alltså, jag störtbölade mig igenom hela morgonen! Ojojoj. Jag tror faktiskt inte jag grät såhär mycket ens när jag födde barn själv... Helt fantastiskt, jag tycker att Prins Daniel lyckades förmedla alla känslor och all den kärlek som man känner när man alldeles precis fått sitt första barn! Jag satte mig och skulle skriva ihop inbjudningarna till Maxens kalas men de blev så blöta att jag fick slänga dem:-)

På tal om föräldrar...(smidig övergång jag fick till där va?:-)) Jag hade tänkt att min mamma skulle få ett litet skåp som "extrapresent" när hon fyllde år i januari. Då hade jag visst inte riktigt inspirationen att komma igång men nu har jag äntligen lagt lite krut på det. Min mamma är duktig på handarbete och därför så fick det bli tema sy-ateljé och tanken är att hon ska kunna förvara småsaker som knappar och dylikt. Sedan bilden togs så har det kommit upp några små böcker på hyllan och en galge med klänning på har tillverkats. Jag börjar känna mig färdig men kommer ändå på nya idéer hela tiden:-)

Klicka på bilden för att förstora...

Jag blev förvånad över hur roligt det var att "bygga ihop" ett tittskåp! Att fantisera och använda sig av det som fanns hemma...Vimplar av washitejp och en stolsdyna i filt till exempel. Och en lampa av ett litet lock. Detta skåp köpte jag på Panduro men man kan ju lika gärna göra ett eget av en låda eller något annat. Nästa gång får det nog bli ett "glamour-skåp" att ha blingbling i:) Just nu är jag inne i en fas då jag känner mig väldigt kreativ och jag har många tankar och idéer om vad jag vill göra. Tyvärr räcker inte orken till riktigt, men det är ju bra på det sättet att man kan pyssla lite när man känner för det. Har ni inte provat att inreda ett tittskåp så gör det! Gärna tillsammans med barnen! Tandpetare kan bli till tavelramar till exempel. Och en tändsticksask blir en säng. Låt fantasin flöda:)

Prints på rea och givande möte på förskolan

2012-02-22T22:27:00.005+01:00

Bild från Familyroom

Finge jag som jag ville hade väl hela vårt hem dingnat över av olika prints på väggarna:-) Familyroom har galet mycket fint (en favorit är koordinattavlan) i sortimentet och just nu är det dessutom 15 % på alla posters.

Vi har varit på föräldramöte på dagis. Det var riktigt bra och givande, vi diskuterade olika utvecklingfaser och situationer som kan uppstå bland annat. Även hur man stärker barnens självkänsla (som inte ska förväxlas med självförtroende) var ett intressant ämne. Max går på en waldorfförskola och den pedagogiken är ny för både Peter och mig, men det är samtidigt spännande att få sätta sig in i vad det innebär. Jag tänkte skriva ett längre inlägg om vad vi pratade om på mötet (det kanske finns en och annan småbarnsförälder som kan finna det intressant?) men ikväll är jag för trött så det får vänta. Under tiden som vi var borta så hade Max sällskap av Anna. De hade lekt med
tågbanan och ätit glass så lillemannen var nog nöjd med sin kväll:)

Leilas General Store

2012-02-22T14:40:00.007+01:00

Bild lånad från hemsidan

Lite här och där kan man läsa om förväntningarna inför att Leila Lindholm strax öppnar butik på nätet. Leilas General Store slår upp portarna i mitten på mars och på hennes hemsida kan man läsa om konceptet;

"Här kommer du att kunna köpa Leilas vackra prylar för köket, som bland annat har synts mycket i hennes senaste bok Hello cupcake!

Det finns mängder av pastellfärgade emaljprodukter, vackra kökshanddukar, förkläden och andra textilier.

Du kan också köpa fantastiska prylar till barnkalaset och handla ur Leilas egna, handplockade vintagekollektion."

Jag har lärt mig att Leilas recept inte alltid passar min smak då hon är mycket mer förtjust i mörk choklad än vad jag är, men hey vad jag också skulle vilja ha det sådär pastelligt och prickigt som hon verkar ha. Gissar att det är fler än jag som kommer att klicka sig in där när butiken öppnat?:)

Anskus kammare

2012-02-22T10:59:00.002+01:00

Vackra buiken Anskus kammare har denna vecka ett erbjudande som ger 20 % på allt i butiken (förutom rea-varor) med koden februarierbjudande. Summan justeras i efterhand.

En sjuk Mio

2012-02-21T22:13:00.002+01:00

Ni vet ju att jag brukar säga att jag är så "glad" (om man nu kan använda det ordet?) att det är jag som är sjuk och inte min Max. Men tyvärr finns det människor därute som inte kan tänka så, människor som har barn som faktiskt är sjuka. Alexandra som har bloggen What to wear har jag följt ganska länge, både via den bloggen och hennes tidigare. What to wear är främst en modeblogg men på senaste tiden har den kommit att handla om något mycket allvarligare, nämligen sonen Mios sjukdom.

Mio har Langerhans cell- histiocytos vilket är den mänskliga motsvarigheten till vad vår älskade Cobra-hund hade. Men troligtvis är det inte bara det som spökar då Mio är så otroligt dålig och inte orkar varken gå i skolan eller alls leva någorlunda normalt längre. Nu söker Alexandra efter andra som har liknande symptom och hopppas att på den vägen kunna få en förklaring på vad som är fel. Jag önskar att jag kunde göra mer än att sprida detta i min pytteblogg... Jag hoppas naturligtvis att Alexandra och Mio ska få snar hjälp! HÄR hittar du Alexandras blogg.

Decoupage

2012-02-21T20:07:00.002+01:00

Snart är det påsk. Eller "snart" kanske är att ta i. Men i vilket fall så köper jag varje år nya påskägg till samlingen, det finns så många fina. I år är planen att med hjälp av decoupagelack dekorera ett eget. Jag har länge varit nyfiken på att prova just decoupage och igår testade jag att göra iordning en tändsticksask. Det var riktigt roligt och faktiskt väldigt enkelt så jag kommer definitivt att använda den tekniken fler gånger!

Att söka glädje - del 2

2012-02-21T10:32:00.003+01:00

Vardagsglädje för mig är (bland annat) att omge mig med vackra saker...

"Ta alltid ut lyckan i förskott. Det värsta som kan hända är att du har varit lycklig i onödan..." (Okänd källa)

Har ni läst boken "Hur man närmar sig ett träd"? Det är artisten Eva Dahlgren som är författaren och jag läste den för flera år sedan efter en rekommendation från en vän. Vi diskuerade boken efteråt och det som verkligen har fastnat i minnet är Dahlgrens tankar om lycka och förväntningar. Min mamma har ofta sagt att man inte ska ha så stora förhoppningar då man blir så besviken ifall dessa inte infrias. Jag vet att hon menar väl men jag tänker att jag vill lära mitt barn att tänka precis tvärtom. Dahlgren menar i sin bok att om man inte riktigt vågar vara förväntansfull och glad inför en situation och sedan märker att det man hoppades på inte blev som man önskade, jag då är man ju inte lycklig då heller. Då har man "förlorat" mycket glädje...Och när ska man då tillåta sig att vara glad?

Jag tycker att funderingarna är intressanta. För samtidigt som jag anser att man visst ska bejaka sina förhopppningar och se till att känna glädje så vet jag ju också hur besviken man kan bli om det man hoppas på inte sker. Det gäller ju både privat och i arbetslivet. Nu när jag är sjuk så tänker jag ofta att "när jag blir bättre så ska jag..." Det är på både gott och ont och hos psykologen övar jag istället på mindfulness, att leva i nuet. Men för mig är det också ett tecken på att jag inte gett upp och det ger mig motivation att kämpa på med min rehabilitering. Om jag bara skulle tänka att det jag gör låter mig vara på kvar på samma nivå som jag är nu (habilitering) så skulle jag inte klara av dagarna på samma sätt. Jag skulle helt enkelt inte känna samma motivation att kämpa eftersom jag inte är nöjd med det jag klarar idag. Så jag ser mina förhoppningar som något positivt. Samtidigt så är det ju så viktigt att man lär sig finna glädjen i det som händer nu och här. Inte det som sker imorgon eller om en månad utan idag. Att vara lycklig över att kanelbullarna man bakade smakar bra. Eller över att det låg ett härligt handskrivet brev från vännen när man kikade i lådan.

Det har varit ett himla tjat om vardagslyx de senaste åren. Allting är tydligen vardagslyx för vissa. En kopp kaffe och en stund med en tidning är "vardagslyx". Bara ordet får mig faktiskt att rysa numera. Själv sparar jag lyxandet till speciella tillfällen och siktar in mig på vardagsglädje istället. Det är väl ett bra ord? Jag själv är tyvärr inte så bra på vardagsglädje som jag skulle önska. Inte just nu. Det får jag jobba på. Men vi kan väl bestämma oss för att se till att det blir mer vardagsglädje i våra liv? Att inte bara leva för helgerna eller för sommaren eller för någonting annat utan att leta glädjen just idag. Men samtidigt se till att vara bubblande glad i magen åt det som ska ske senare så att man verkligen suger ut all lycka som går. Hela tiden. Vardagsglädje. Ja. Det får bli ordet 2012.

(Att söka glädje-del 1 finner ni HÄR)

You may say I´m a dreamer...

2012-02-20T12:40:00.002+01:00

I helgen hade vi ju finbesök av vännen Sofie. Jag har känt Sofie i flera år nu och vi har redan från början vetat att politik inte är ett ämne vi bör diskutera. Vi står helt enkelt för långt ifrån varandra på den fronten. Däremot kom vi att prata lite om vad politik egentligen innebär, att allting är politik men att alla har olika förmåga att förhålla sig till det. Någon kanske direkt känner att "näää, det är inte min grej" medan någon annan ser politik i allt. Oavsett hur vi röstar så utgår jag ifrån att man ser till det man själv tycker är bäst. Det som vi tror är det bästa för våra barn och barnbarn. även om vägarna att nå dit kan se olika ut.

John Lennons Imagine håller fortfarande, min son kommer att sjunga den för sina barn en gång tror jag. Hoppas jag. Av mina tankar blev det ett print som jag funderar på att rama in.

För koffeinisten

2012-02-19T21:52:00.003+01:00

Jag dricker inte kaffe sådär värst ofta. Nuförtiden är jag inte mycket för varma drycker alls faktiskt. Men efter att ha sett bilderna på de grymt snygga kopparna avsedda för just kaffe så är jag beredd att omvärdera min smak:-) Kanske får bli present till kaffeälskande sambon så att dessa sköningar ändå kan pryda mitt kök? Du finner dem hos Moltaz Design.

Fullspäckad helg och pannacotta to die for!

2012-02-19T19:14:00.003+01:00

Martiniglas är perfekta dessertskålar!

Hoppas att ni haft en bra helg trots det märkliga vädret..? Vi har haft fullt upp med shopping, melodifestival och utflykt till vackra (men kalla!) Marstrand där vi åt härligt god musselsoppa på Villa Maritime- rekommenderas verkligen! Sofie har också skämt bort oss med så fina presenter och Max fick både kläder, böcker och en jättefin liten resväska:) Nu har hon rest hem och på vägen tillbaka från flygplatsen så hämtade vi upp min syster som ställer upp och är barnvakt imorgon då dagis är stängt. Max har alldeles fullt upp med att roa moster...

Vi åt en supergod dessert i helgen, nämligen vit cholkadpannacotta. Den lär serveras vid fler tillfällen i det här hushållet. Jag vill ju såklart gärna dela med mig av detta recept...

VIT CHOKLADPANNACOTTA

(Receptet är beräknat till åtta personer.)

Pannacotta:
2 dl vispgrädde
2 dl mjölk
75 g strösocker
4 st blötlagda gelatinblad
240 g vit choklad, hackad

Garnering:
250 g hallon¨
florsocker

Blötlägg gelantinbladen i cirka 20 minuter. Koka sedan upp grädden och mjölken i en kastrull. Tillsätt sockret och chokladen. Krama ur gelatinet och lägg ner det också. Låt allt smälta under omrörning. Häll upp i portionsformar och låt stelna i kylen i ett par timmar.

Mixa hallonen till puré och smaka av med florsocker. Vid servering så klickas önskad mängd "hallonmos" på pannacottan.

Barnbordet

2012-02-16T22:17:00.006+01:00

Vi har kikat efter ett litet bord som är lagom till Max och nu har vi hittat ett som passar ypperligt. Det blev ett brickbord från DesignTorget som också ska få tjäna som nattduksbord när han får ett eget rum i framtiden. Det blev riktigt prisvärt då det tidigare kostat 595 kronor men nu betalade vi istället 150. Fynd!

Nu laddar vi för besök imorgon bitti och vi ska verkligen passa på att umgås så det kommer att vara ganska tyst på bloggen ett par dagar framöver. Önskar er därför en trevlig helg!

leker lite med orden...

2012-02-16T17:55:00.010+01:00

Det är kul att skapa egna prints. Här har jag använt Max födelsesuppgifter och orden "när du kom till oss blev livet helt". Maxen själv tycker att mamma är tröökig som grejar med datorn istället för att busa. Nu sitter han bredvid mig och pratar och skrattar för sig själv samtidigt som han "läser" i en av mina tidningar...*gosungen*

Raspberry curd

2012-02-16T13:12:00.006+01:00

Raspberry curd fick bli dagens gå-bort-present.

Man tager vad man haver. Jag använde en vanlig syltburk. En muffinsform i passande färg visade sig bli perfekt att klä in locket med.

Den här veckan är så härlig med massor av umgänge med dem jag gillar bäst! Imorgon kommer våran Sofie flygandes och stannar över helgen och igår kväll hade jag dejt med min underbara Anna. Det var så skönt att komma iväg hemifrån lite, jag bjöd faktiskt in mig själv eftersom jag behövde lite miljöombyte. Anna och jag lärde känna varandra när vi båda läste i Karlstad för sisådär ett sekel sen:) Sedan valde vi helt olika yrkesinrikningar, hon satsade på datorer medan jag gav mig in i biblioteksvärlden, men vi följdes ändå åt rent geografiskt. Och det är jag så glad för! Det var tryggt att veta att hon fanns här när jag var nyinflyttad och även om det går alldeles för länge mellan gångerna vi ses och tiden går alldeles för fort när vi faktiskt träffas så finns hon kvar...

Jag och Lovis hängde hemma hos Anna och hennes kille, blev bjudna på urgod soppa á la Jamie Oliver, kikade på semesterbilder (de kom nyss hem efter några veckor i Thailand) och njöt av att få vara i deras superfina stora våning inne i stan! Den skulle passa in hos Alvhem vilken dag som helst! Avundsjuk? Eh...JA!!:-) Anna är en såndär tjej som är både snygg, smart, skulle kunna klä sig i en sopsäck och ändå se fantastisk ut, lever med sitt livs kärlek, har ett bra jobb där hon får utvecklas...Ja ni känner säkert igen typen! Hon vore helt enkelt outhärdlig om det inte var för att hon är så jäkla underbar också!:)

Till N hade jag med en muminmugg för det vet jag att han i "hemlighet" önskat sig och till Anna svängde jag ihop en sats raspberry curd. Det var första gången jag provade och det blev så gott! Jag tänkte använda det till kakfyllning framöver. Det får bli bästa bakningstipset idag! Perfekt till tårtor bland annat. Detta måste ni helt enkelt testa!:)

Raspberry curd:

2 dl hallon
2 dl socker
3 ägg
75 g smör

Mosa hallonen väl. Vispa ihop ägg och socker. Blanda samman med hallonmoset och låt tjockna i rostfri bunke i vattenbad. Rör då och då. Ta bort från plattan och rör i smöret så att det löser sig och blir en jämn smet. Raspberry curden håller sig i cirka två veckor i kylskåpet.

På hemvägen fick jag höra spännande berättelser om livet på sjön. Det var en sjökapten som efter många år på världens hav sadlat om och blivit chaufför. Jag passade på att fråga om allt jag nånsin undrat över (min magisteruppsats handlar om sjöfart) och jag hade nästan önskat att resan var dubbelt så lång för oj vad mycket intressant han hade att berätta! Bland annat pratade vi om sjukvård och vad som händer när någon blir akut dålig. Som sjökapten måste man ha en ordentlig medicinsk grundutbildning och det är tydligen inte helt ovanligt att man tvingas utföra mindre operationer ute till havs. Det är så härligt när man stöter på någon som levt ett så "annorlunda" liv och som delar med sig av sina erfarenheter. Jag försöker tänka så att alla människor jag möter- oavsett om det är en person jag trivs med eller ej, har något att lära mig. Med den attityden tror jag att man kommer en bra bit...

Kul detalj i barnkammaren

2012-02-16T12:12:00.001+01:00

Jag gillade att hoppa hage när jag var liten. Skulle nog förresten tycka att det var roligt nu också:) Den här fina hagen passar perfekt i barnens rum och du hittar den hos Jtp Design.

50 % rabatt på Odd Molly

2012-02-15T09:57:00.006+01:00

Light cotton embroidered i färgen dark indigo. En härlig vardagsfavorit i min garderob. Nu på 50 % rea.

Idag har Country-dreams 50-70 % rabatt på hösten och vinterns kollektioner av Odd Molly. Gillar du Humanitys armband så passa på nu när det är 70 % på dem. Klicka HÄR så kommer du till Country- dreams. Jag har förresten äntligen kikat lite närmare på Odd Mollys vår och den är nog en av de starkaste jag sett sedan jag upptäckte märket för några år sedan. En hel del godingar i mina favoritfärger!:)

Inkokta päron med saffran

2012-02-15T09:51:00.000+01:00

Mina föräldrar var här i måndags eftermiddag till Max stora glädje. Han kunde knappt tro sina ögon när mormor kom och hämtade honom på dagis:-) Det lektes, lästes, kramades och pratades om allt möjligt som finns i en snart-tvåårings värld. Gästerna stannade på middag och den här gången serverades det gulashsoppa som är en favorit den här årstiden. Det tar ju lite tid men är så värt ansträngningen för det blir så gott! Till efterätt hade jag gjort inkokta päron med saffran efter inspiration hos Viktoria på Matplatsen. Det blev både gott och lagom lättsmält. Receptet hittar ni nedan.

Lika glad som Max blev när mormor och morfar kom, lika ledsamt var det i det lilla hjärtat när de åkte. Han blev alldeles förtvivlad när han förstod att de skulle försvinna och tog mormor i handen och klev med henne över tröskeln och ner i snön i bara strumplästen. När Peter lyfte upp honom och vi vinkade hej då så såg man hur hela hans ansikte liksom skrynklades ihop och blev till alldeles förtvivlad gråt när han försökte sträcka sig efter dem... Jag satte mig med honom i famnen och efter bara några minuter så sov han. Lilla gubben...:)

Inkokta päron med saffran
Till 4 portioner:
4 päron
ca 1 liter vatten (päronen ska vara täckta)
5 dl strösocker
1 pkt saffran (0,5g)
1 vaniljstång
1/2 dl pressad citron

Koka upp lagen i en stor kastrull. Skala päronen (spar kvisten!) och skär av en bit i botten så de kan stå upp. Ställ i dem i kastrullen och låt sjuda tils de mjuknat men fortfarande är fasta (15-30 min, beroende på sort och storlekt. Testa med sticka!). Förvara sedan päronen i lagen i kylen. Jag serverade grädde med vaniljsocker till. Ni får ursäkta de suddiga bilderna men jag ville visa hur det såg ut, tråkigaste som finns med recept utan bild tycker jag!

H&M ♥ Marni

2012-02-14T21:09:00.005+01:00

Nyaste Elle landade i lådan idag och där fanns det några smakprov på hur H&M:s samarbete med italienska Marni kommer att se ut. Jag har varit nyfiken ända sedan jag hörde att det var just Marni som skulle designa denna gång och av det jag sett så lär jag inte bli besviken. Tyvärr så brakar ju alltid H&M:s webshop ihop just dessa tillfällen, man kommer inte in och har man turen att faktiskt göra det så hinner det ta slut innan man kommer till kassan. Men drömma går ju alltid:-)
Brukar ni handla från h&M:s samarbeten?

En alldeles lagom dag

2012-02-14T18:19:00.003+01:00

Dagen började lite knasigt med lågt blodsocker för min del, 3,8 och en liten stund senare mätte jag 3,2. Jag vaknade och kände att något inte stod rätt till och lyckligtvis kom jag på att jag skulle kolla glykosen. Det var ren tur för när man ligger så lågt tänker man sällan rationellt. Jag är ovan vid detta, mitt problem brukar snarare vara att sockret är för högt och jag är glad att jag överhuvudtaget vaknade. Inte så ofta man med gott samvete kan käka bulle och saft till frukost...:) Nånstans i förvirringen ringde jag också Peter, vad nu han skulle kunna göra från jobbet liksom, men jag kände tydligen att jag ville informera honom. Det är bra konstigt när man liksom känner att allting är så ogreppbart och att man inte är som man ska fast inte riktigt kan sätta fingret på vad som är fel...

Jag har slutat vänta mig presenter från Peter en sån här dag, men idag blixtrade det visst till för pojkarna kom hem med finsaker från pralinboden:) Ryktet säger att det även blir god mat och efterätt så jag känner mig storligen uppvaktad denna alla hjärtans dag! Max har fått ett kort av farmor och farfar som han stolt visat upp. Vi har också hunnit med att skypa med mina föräldrar och önskat varandra glad valentin. Ikväll är det nya avsnitt av briljanta Big bang theory så dagen som började så dåligt verkar bli en rikigt mysig en i alla fall!

En aning rabatt

2012-02-14T09:37:00.010+01:00

Inne hos söta tjejen Frida så fann jag en rabattkod som ger 10 % hos Nelly idag. Det är väl inte supermycket, men har man ändå tänkt beställa så kan man ju passa på! Koden är LOVE14

Tipsa gärna om ni känner till fler företag som uppmärksammar hjärtansdagen genom att erbjuda rabatt!

Update! (Jag fyller på i detta inlägg)

Silly Swan (med märken som Rodebjer och Dagmar i sortimentet) erbjuder 20 % rabatt med koden valentine.

Bubbleroom har fri frakt idag med koden LOVE.

Vill ni shoppa och ändå göra en liten insats så hälsar Babyshop att de skänker 5 % av sin omsättning idag till barncancerfonden.

Johanna med bloggen inredning och pyssel tipsar i en kommentar om att Haléns har 10 % rabatt fram till och med den 19 februari med koden 7020

Ellas inspiraion lämnar en rabattkod på Dunis sortiment. Koden ELLAS ger 20 %.

Alla Hjärtans Dag (Gör ett egendesignat kort!)

2012-02-14T08:08:00.013+01:00

Ni har säkert inte missat att det är den 14:e februari idag och alltså det som kallas Alla hjärtans dag. Jag tycker att det är en ganska mysig dag då jag försöker att tänka lite extra på alla jag tycker om. Dock har jag tyvärr inte skickat några kort i år, annars är det en mysig tradition. När Max blir lite äldre så tror jag att jag kommer att engagera mig lite mer, kanske baka hjärtekakor eller kärleksmums och ha lite extra hjärtefika på den dagen. Om man jämför hur det verkar vara i USA så kan man nog säga att vi i Sverige är ganska stillsamma av oss även om det känns som om fler och fler anammar trenden även här.

Det finns flera förklaringar till hur Alla hjärtans dag kom till och en av dem beskrivs i den vackra boken Vinterdrömmar (Lehtola, Parkkonen);

"Den 14:e februari firar vi alla hjärtans dag. De hela började i antikens Rom där man firade Lupercalia, en fest till kvinnornas, äktenskapslyckans och naturens ära. I slutet av 400-talet omformade de kristna högtiden så den passade dem bättre och på så sätt uppstod Valentindagen efter två olika helgon vid namn Valentinus. Ända sedan dess har kort och brev på Alla hjärtans dag prytts med gulliga bilder på Valentinus. På medeltiden trodde man att fåglarna valde sin partner på valentindagen."

En annan förklaring ges av Nordiska muséet och handlar om en Valentin som levde för över sjuttonhundra år sedan. Han var en kristen man som fängslades och led martyrdöden i Rom den 14 februari omkring år 269. Hans brott var att han mot kejsare Claudius vilja vigt unga älskande par. Kejsaren ville ha ogifta krigare i sin armé. Under tiden i fängelset träffade Valentin fångvaktarens dotter som kom med mat och meddelanden till honom. Innan Valentin avrättades skrev han ett avskedsbrev till henne, undertecknat med "din Valentin". Detta skulle vara det första Valentinkortet och början på traditionen att skicka varandra kort den 14 februari.

Gör en girlang av hjärtan och dekorera bordet med den på Valentins dag.

Läser man på Svensk Handels hemsida så får man reda på att de har genomfört en undersökning och frågat 1100 personer om de firar Alla hjärtans dag. 56 % svarade ja. 17 % av de tillfrågade uppger att de helst ger bort blommor. Nuförtiden är det inte bara kärestan som man uppvakar utan många passar också på att bry sig om sin familj och sina vänner.

Jag tycker absolut inte man behöver göra den här dagen till något överdådigt, men ett kort eller något liten present är väl alltid trevligt att både få och ge. Är det någon gång man ska göra ett eget alldeles O-perfekt kort som ges med hjärtat så är det verkligen idag. Till barnen, till mannen, till vännen. Jag har gjort ett enkelt kort där tanken är att man i påsen inne i kortet ska kunna lägga en gåva. Om man är det romantiska typen så kan man ju alltid slå till med en ring:-) Annars funkar väl biobiljetter eller en chokladbit alldeles utmärkt. Eller varför inte en slant att spendera på valfritt nöje?:-) Här är mitt förslag till kort:

Jag har använt mig av en organzapåse här, de känns lite lyxiga och är i lagom storlek. Organzapåsar kan man finna på olika ställen, jag har bland annat sett dem på Panduro och Indiska. Man kan limma dit en mini-klädnypa och låta påsen sitta fast i den, det blir en extra söt detalj och så kan man återanvända påsen.

Om jag besöker någon butik som säljer pins för alla de med hjärtproblem så brukar jag passa på att köpa eller lägga en slant i bössan. Ett bra tillfälle att tänka lite extra på de som är sjuka. Eller varför inte skänka en slant till Frälsningsarmens eller stadsmissionens arbete för de som är ensamma? Ibland behöver man nog en liten påminnelse...

Uppmärksammar ni den här dagen lite extra och i så fall hur?

Jag vill önska er alla en fin dag oavsett om ni firar eller icke. Bjud dig själv på något extra gott och tänk på dem som har det svårt! Stor Kram!

VinSpa

2012-02-13T11:01:00.004+01:00

Ja tro det eller ej men nu har spakulturen tagit ett steg längre och man kan numera "spa-a" i vin...Det ska tydligen förebygga åldrandet. Själv känner jag mig en aning tveksam. Gillar visserligen ett glas gott vin till maten, men att bada i det... Fast på hemsidan uppmanar de möhippegäng att prova. Och det låter ju onekligen lite lyxigare att bada i vin än i vanligt vatten...Så kanske..? En annorlunda upplevelse kan jag tänka mig att det är i alla fall. HÄR kan du läsa mer.

Mormorsburken

2012-02-13T10:22:00.001+01:00

Idag kommer mina föräldrar/ Maxens morföräldrar på besök. Inte så ofta det sker en vanlig måndag med tanke på avståndet men idag hade de ett ärende till Göteborg och kommer förbi oss på vägen hem. Jag vet en liten kille som kommer att bli så glad!:) Jag hade helt missat att det fanns någonting som hette "mormorsburk" men när vi fann en sådan så var ju presenten från Max till mormor och morfar på alla-hjärtans dag rätt given. Den fina rosa burken hittade vi på Lagerhaus.

Finbesök

2012-02-12T19:55:00.001+01:00

*glad i hjärtat*

(För er som inte följt med så länge så kan jag berätta att Lovis, som är av rasen schapendoes, var min första egna hund. Hon kom till mig när hon var åtta veckor och vi har spenderat många många timmar ihop både på brukshundsklubben och på andra ställen. Sådan matte sådan hund har folk påpekat ofta angående våra svarta "pälsar" *S*. Hon lärde mig mycket och är den mest speciella och egensinniga hund jag har träffat. När jag blev sjuk så insåg jag att jag inte klarade att ge henne den aktivering och det liv hon behöver så nu har hon en ny matte och har det hur bra som helst. Men det händer att hon blir "hemlånad" så att inte saknaden ska bli för svår...)

Design House Stockholm lyser upp

2012-02-12T12:37:00.005+01:00

Bygglampstrenden har ju varit populär ganska länge nu och lamporna ovan är knappast nyheter men sent omsider så har även jag nu fått se dem "live" och inte bara på bild. De har liksom malt sig in i mitt medvetande och med tiden så har jag blitt mer och mer förtjust i tanken på att ha en eller ett par sådana hemma. Och nu så kan jag säga att de faktiskt var ännu snyggare i verkligheten! Det är Design House Stockholm som producerar dessa "work lamps".

Även lampan här under är ett verk av dem. Jag har sett den i en del inredningssammanhang men inte riktigt fattat grejen om jag ska vara ärlig. En glödlampa i en kub?! Men efter att ha fått se också den så kan jag absolut tänka mig att den lyfter inredningen i rätt miljö. Visste ni förresten att man bör satsa på att ha mellan fem och tio ljuspunkter i varje rum?

Sri Lanka- den vackraste ön

2012-02-12T11:58:00.004+01:00

Sri Lanka är av förklarliga skäl ett speciellt land för vår familj. Vi har varit där några gånger genom åren, min bror kom nyligen hem från sin andra resa dit på lika många år. Sri Lanka är en mycket vacker ö som äntligen fått fred och vi hoppas såklart att det ska hålla i sig och att man kan fortsätta bygga upp landet. Sri Lanka var ett av de länder som drabbades hårdast av Tsunamin 2004 och det har länge synts tydliga spår efter den, som stora båtar som svepts med långt in i djungeln.

På grund av oroligheterna har det tidigare varit begränsat med svenska turister där, men nu är det flera av de stora resebolagen som anordnar charter dit. Är man intresserad av värme och vackra stränder till ett lågt pris men inte är så sugen på Thailand så tycker jag absolut att man ska överväga Sri Lanka istället. Nu när det äntligen är fred så tror jag att den lilla ön kommer att gå starkt framåt. Det finns en del likheter med närliggande Indien men är betydligt mer överskådligt. Åker man dit så ska man inte missa chansen att åka på safari i Yala, besöka elefantbarnhemmet, te-plantagen eller något av alla tempel. Jag har tidigare skrivit lite om landet, det går att läsa om HÄR. Här kommer ett litet urval av bilder som min bror och hans tjej tog under sin resa;

Jag hoppas att Max någon gång i framtiden ska vilja resa dit för att se en bit av sitt urspung. Flera av oss som kom hit samtidigt (vi har träffats genom åren) har nu fått egna barn och för de barnen så tänker jag mig att det kan finnas ett intresse av att få besöka Sri Lanka, eller Ceylon som det hette förr och som är ett namn jag gillar bättre. Jag vill i alla fall gärna bidra till att även andra människor får upp ögonen för denna vackra ö som nu äntligen verkar kunna få blomstra precis som den ska.

Så sant...

2012-02-12T00:03:00.004+01:00

Print av Therese Sennerholt. Den vykortstora bilden passar perfekt på vår vägg.

Lästips och klädtips och docktips...

2012-02-11T21:43:00.010+01:00

Min nya kompis.

Dagens melodifestival var helt i min smak med flera låtar som jag verkligen gillade. Favoriten var Timoteij- även om jag var än mer förtjust i förra låten de deltog med. Fast jag kunde inte ge tv:n full uppmärksamhet eftersom jag har fastnat totalt i en deckare som jag nu inte kan lägga ifrån mig.

Se till att ha sällskap hemma när ni läser Släke...

Håkan Östlundh skriver om Polisen Fredrik Broman och hans kollegor i Visby och i den här boken är det seriemord som gäckar poliserna. Östlundh är bra på att bygga upp spänningen och handlingen känns också trovärdig vilket inte alltid är fallet när författare börjar "mörda" folk... Jag märker att jag liksom ser mig över axeln lite då och då för att kolla av så att det inte råkar stå någon mördare och glo in genom fönstret:-) Jag har läst nån bok i serien tidigare och jag måste säga att jag är förvånad över att den inte är filmatiserad än. Känns som en klockren tv-serie med de vackra miljöerna på Gotland.

Jag började läsa boken imorse och den fick följa med i bilen när vi åkte in till stan. Kanske bäst att tillägga att jag inte körde:-) Jag kände att jag ville ut och se lite folk så då blev det femman (Nordstan) och några rundor i olika butiker. Jag har länge varit sugen på en provdocka och nu när Åhlens har släppt en i rimligt pris så norpade jag den. Kunde helt enkelt inte hålla mig:-) Jag kan säga att det inte bara var jag som intresserade mig för dockan så jag kan tänka mig att de blir ganska lättsålda. Funderar lite på om jag skulle ta och måla dockan vit istället, men tillsvidare får hon vara mörk.

Överlag så tycker jag att Åhlens lätt är en av de bästa butikerna på inredningsfronen just nu; prisvärt, bekvämt och snyggt verkar vara ledorden. Jag såg också en så fin omlottklänning som jag måste tipsa om. Det verkar vara Åhlens eget märke. 299 kronor kostade den och de färger jag såg var svart och blått. Omlott är ju verkligen något att satsa på om man som jag har ...ähum...några "kurvor" för mycket, det slankar och ger en fin silhuett. Dianne Von Furstenberg är ju omlottklänningarnas moder så att säga, men om man råkar tycka att hennes klänningar är liite över budget så kan man nog kalla denna för en perfekt och prisvärd ersättare. Det tipset får avsluta dagens inlägg!

Tax-feber

2012-02-10T17:20:00.008+01:00

Taxen Pierre.

En riktig dretdag idag. Förutom ett möte på morgonen så har jag sovit större delen av dagen. Det stillade sig lyckligtvis lite lagom tills resten av lilla familjen kom hem från dagis och jobb. Nu har vi en lugn fredagskväll. Inte mycket glitter och glamour. Peter och Max leker med lillemannens leksaker (just nu är det en av bilarna som får extra uppmärksamhet) och lite då och då kommer Max hit och säger "mamamamama" och så får jag en puss och en klapp på kinden innan han fortsätter att leka. Snart ska han skypa med mormor och morfar. Vi provade några gånger i höstas men då var han lite för liten för att riktigt uppfatta att det var mormor på datorskärmen. Det ska bli spännande att se hur han reagerar denna gång.

Själv nätshoppar jag en aning. Jag har inte köpt nyaste numret av MAMA än men inne hos Sofias glossip fann jag en rabattkod som ger 20 % på inredas sortiment. Även jag klickade hem ett par Lisa Bengtsson-taxar. Taxar har alltid varit lite speciella i vår familj då morfar födde upp sådana. Nu dog han när jag var ganska liten men mamma och mormor har ju berättat många historier om familjens taxar. Så genast när jag såg dessa prints visste jag att ett par stycken skulle hitta hit någon gång. Vilket alltså blev nu. Vill ni också shoppa så använd koden mama12 för rabatt.

Budgetförvaring

2012-02-10T11:36:00.005+01:00

Hyllor från Sebra. Bild lånad HÄR.

Byrålådor omvandlade till Hyllor. Bild från Liljas Corner.

Jag funderar mycket på finurliga lösningar just nu. Att inreda vettigt med hjälp av pengar är inte så svårt. Att göra det med en liten budget är däremot en utmaning. Och det är ju det häftiga med inredning- att man med hjälp av lite fantasi och tid kan få till det mest kreativa lösningarna. Jag har ju varit så sugen på Sebras hyllor som man kunnat se lite överallt. Har dock känt mig lite osäker då de är ganska dyra och vi i vår lilla lya knappast lär få plats med mer än en eller två i setet som består av fyra. Men så ramlade jag in hos Liljas corner och såg att hon på ett mycket enkelt sätt fått sig fina hyllor genom att helt enkelt använda vanliga byrålådor. Vilken härlig idé och vilka oändliga möjligheter att leka med färger och former! Leta runt på loppisar eller fråga någon släkting om det finns en byrå att avvara.

Tillsammans & ett oväntat brev

2012-02-09T17:04:00.004+01:00

Jag gjorde ett hjärta, denna gång med ordet "tillsammans". Jag tycker att det är ett sådant vackert ord som rymmer både kärlek och vänskap. Passar kanske bra nu inför alla-hjärtans dag?

Maxen är på värsta tvåårshumöret och har slängt ut alla husets sugrör på golvet och står nu och hoppar mitt i högen. Träffade lilla A:s pappa vid förskolan och han berättade att trotsåldern har klivit in även i deras hem. Med den skillnaden att A kan prata lite mer än Max kan och nya favoritfrasen är tydligen "den är miiiin!":-) Då vet vi vad vi har att vänta med andra ord:-) Peter är ivägskickad till Ica för att handla till dagens middag som jag tänkte skulle få bli köttfärssås, drabbades av ett ordentligt sug efter det helt plötsligt.

Själv fick jag hjärtat i halsgropen när jag öppnade ett brev från neurologmottagningen nyss. Tydligen finns det en sjukdom med liknande symtom som mina som det rent statistiskt ska finnas fler som har i västra götaland. Då det är en mycket ovanlig diagnos så misstankar om att några av oss med min typ av sjukdom ingår i den gruppen. Enligt brevet finns det endast två som faktiskt fått diagnosen medan statistiken visar att det "borde" finnas 10-15 stycken. Det betyder att man vill ta prover på oss som finns inom den här sfären med den typen av sjuksomar för att se om vi egentligen borde ha den här andra diagnosen. Vet inte riktigt vad man borde hoppas på, jag är ju lika frisk/sjuk för det, men kanske ser prognoserna lite annorlunda ut. Det kändes i alla fall ganska märkligt att få brevet. Jag ska ändå dit om ett par veckor så proverna kommer att tas då. Vad det innebär får framtiden utvisa.

Dagens enklaste pyssel...

2012-02-09T11:35:00.003+01:00

I det här hemmet lyckas vi alltid lägga småsaker som pennor, slantar och liknande på de mest onödiga ställen. Gärna på bänkar och bord. Inte snyggt. Så jag tog en konservburk (vi åt gulasch igår...)och klädde i papper och vips så ser det rätt okej ut i köket. Billigt och enkelt! Vill man så kan man ju klä in flera burkar och samla dem på en bricka för ett mer enhetligt intryck. Snyggt på köksbänken och perfekt att till exempel ha små suddgummin eller annat nära till hands. HÄR hittar du ett lite mer "avancerat" (och roligt!)pyssel där tanken är att man ska ge bort burken.

Havrekakor med choklad och nötter.

2012-02-09T09:19:00.005+01:00

Nä hörni, nu är det snart helg. Och på helgen FÅR man gotta sig! Jag bakade ju ett gäng kakor som jag bjöd på i söndags och de som blev över fick bli fika på Peters jobb. Jag gillar att testa nya recept och dessa var både lättgjorda och lättätna:-) Receptet fann jag i en Allas veckotidning, där kan man få mycket inspiration! Dessa blev faktiskt ännu godare när de fått stå nån dag.

Havrekakor med nötter och choklad

125 g smör
1 1/2 dl socker
2 ägg
1 1/2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1 nypa salt
3 1/2 dl havregryn
175 gram grovt hackad choklad (jag använde ljus blockchoklad)
1- 1 1/2 dl grovt hackade hasselnötter

Rör smör och socker poröst. Tillsätt ett ägg i taget under omrörning. Blanda mjöl, bakpulver, salt och vaniljsocker, sikta ner i äggblandningen, rör om. Tillsätt havregrynen och blanda väl. Rör ned chokladbitarna och nötterna. Klicka ut glest på bakplåtsklädda plåtar. Grädda i 175 grader i 12-15 minuter tills de precis stelnat och fått färg. Låt svalna på plåten, sedan är det lättare att flytta dem. Ta förresten fasta på det där med "klicka ut glest". Det gjorde inte jag med första plåten. Inte tillräckligt i varje fall. De smälter liksom samman om man inte lämnar mycket utrymme. Försvinnande goda!

Stina om Stina

2012-02-09T08:53:00.004+01:00

Jag minns att jag redan när den här boken kom ut blev intresserad. Jag har aldrig haft någon särskild "relation" till Stina Lundberg Dabrowski, mest uppfattat henne som ganska intensiv. Och precis som många andra minns jag partiledarutfrågningen på svt där hon verkligen inte gjorde succé. Men att hon har stor erfarenhet av journalistik och främst intervjuer kan ingen betvivla och genom att skriva en bok som främst handlar om sina tillkortakommanden kan hon inte ungå att göra i varje fall mig nyfiken...

Lundberg Dabrowski väver in sin egen livshistoria i boken och hon gör det på ett bra sätt. I etapper så att man liksom hinner bli intresserad och fundera på vad som händer sedan. Hon väjer inte för något; hon skriver om sina föräldrars äktenskap, ett övergrepp (våldtäkt) som hon blir utsatt för och sina besök inom psykiatrin. Genom att hon blottar en del gör hon att det känns legitimt att hon själv söker fakta om de hon intervjuar. Listan på namn hon har träffat är imponerande och hon beskriver deras möten på ett sätt som känns väldigt äkta, hon reflekterar över sina egna misstag och funderar på hur intervjun kunde ha blivit annorlunda. Tanken var tydligen från början att endast skriva en mindre "handbok" för sina studenter på journalisthögskolan men det blev en bok och det kan vi vara tacksamma för. Jag tycker att jag lär mig en del på att läsa boken, både om mig själv och om andra. Helt klart läsvärd om man är intresserad av journalistik, människor och/eller möten...

Lilla Anna & ballongerna

2012-02-08T18:28:00.006+01:00

Jag tänker mycket i färger. Gör ni andra också det? De olika veckodagarna har olika färger när jag tänker på dem, som tisdag som är ljusblått och fredag som är gult... Jag påverkas också starkt av färger vilket jag tänker på när jag inreder. Ibland får jag syn på något med en viss färg som jag inte kan släppa. När vi var på fikadejt i helgen var vi mycket inne i barnkammaren där det stod en röd byrå. Sedan dess har jag tänkt på den och jag kunde inte låta bli att med hjälp av det jag hade hemma göra iordning en liten tavla med lilla Anna på.

Fast jag är lite osäker på om barnets föräldrar blir glad av att jag tar mig friheten att knåpa ihop saker. Vad tycker ni andra? Är det roligt att få hemmafixade grejer eller är det mest bara pinsamt? Det har ju hänt att man fått de mest märkliga presenter av folk och har de då gjort dem själva så kan det ju bli extra känsligt. Så vad säger ni om hemmapysslade saker? Hiss eller diss?

Rosa och blommigt från City Gross

2012-02-07T15:57:00.004+01:00

Ett bra ställe för lite budgetshopping är de stora matbutikerna. Igår var vi en sväng på City Gross och där hittade jag bland annat fatet ovan för en tjuga, perfekt att ha utomhus i sommar. Glasdekorationerna fann jag på loppis, den dyraste kostade en hel guldpeng:-) Men bästa fyndet var allt dessa ihopfällbara pallar, både praktiska och söta. De kommer att göra sig perfekt på vår lilla balkong. Och priset går knappast att klaga på, 30 spänn per pall!

Bloggfödelsedag på gång

2012-02-07T13:20:00.005+01:00

Om några veckor fyller bloggen tre år. Det låter inte så väldans imponerande men tänk vad mycket som hunnit hända i mitt/vårt liv sedan dess!

Vi har fått barn, skaffat en hund till, förlorat båda hundarna på olika sätt, sålt lägenhet och köpt hus, renoverat och sålt hus och flyttat till (ytterligare) en ny kommun, varit på inte mindre än sex stycken resor (och en kortis till Danmark om nu det räknas:-)), lärt känna nya människor, fått sörja människor som gått bort, drabbats av en ny svår sjukdom (diabetes) och fått uppleva hur det är att försämras i en annan sjukdom, jag har skrattat så att jag gråtit, jag har fått känna oerhörd kärlek från min omgivning... Ibland känns det som om det har skett saker nog för en hel livstid bara på dessa år! Och allting finns dokumenterat här på Fröken Gredelin...!

Nu filurar jag som bäst på om det ska firas på något sätt? Vad tycker ni? Skulle det vara intressant med en utlottning med något slags pris i potten? Skulle ni vara med om jag hade en? Om ni tycker att det är en bra idé som ni gärna ställer upp på så klicka i rutan för "intressant" här nedan!

Good Morning!

2012-02-07T09:50:00.001+01:00

Ni känner ju mig vid det här laget. Vet att jag lite då och då ramlar över något print som sätter sig på hjärnan. Som den ovan. Så enkel och så snygg. På rätt ställe i alla fall. Som tyvärr inte är här, inte just nu. Men kanske i ett tonårsrum? Eller i en walk-in-closet för den som är lycklig nog att ha en sådan:-) Hittas HÄR.

Sofias Änglar

2012-02-06T21:22:00.004+01:00

Allting ändrades den dagen då du kom...(Max hittade ett par hörlurar i en låda och hade full koll på hur han skulle använda dem. Vår lille cooling:-))

Såg ni Sofias änglar på femman ikväll? Jag storgrinade mig igenom det! Jisses! Rakt in i hjärtat! Det handlade alltså om en familj där yngsta barnet hade en cp-skada med allt vad det innebär och där mamman var döende i cancer. Man fick följa henne när hon planerade sin begravning och försökte förbereda familjen för livet efter... Jag har alltid avskytt när folk sagt att "det där förstår du när du får barn". Trams. Ungefär som om alla föräldrar är en homogen grupp och alla tänker och beter sig likadant. Det finns föräldrar som inte ens borde få kalla sig det, som utsätter sina barn och sin omgivning för de mest vidriga saker. Jag känner ingen gemenskap med sådana människor. ´

Men med det sagt så finns det två saker som jag inte kunde tänka mig in i på samma sätt innan jag själv fick barn. Det ena är att det skulle hända något med barnet. Man tänker sig kanske att det är samma känsla som när någon annan närstående drabbas av något, kanske till och med dör. Men den känslan jag har för Max, den oerhörda beskyddarinstinkten som för de flesta av oss kickar in redan på BB typ, den känslan har jag helt enkelt inte för någon annan, hur högt jag än älskar den personen så kan jag ändå förstå att det finns ett liv efteråt. Så känner jag inte inför Max. Han FÅR inte försvinna före mig. Det går inte ens att föreställa sig det.

Det andra är känslan av att man är mamma till någon, det ansvaret som det medför att vara förälder. Den starka känslan av att just jag behöver få vara med och se till att han växer upp och får det bra. Just den känslan av att jag absolut behöver få leva så länge som mitt barn behöver mig, den har jag aldrig på samma sätt kunna föreställa mig innan jag själv blev förälder. Kanske var det därför jag kände så starkt för kvinnan i programmet? För att det inte ens får finnas en känsla av att man ska behöva lämna sina barn när de fortfarande är små...Vill ni se programmet om Elisabeth så hittar ni det HÄR. Eller kanske läsa hennes BLOGG.

Bokmärksgöra

2012-02-06T19:25:00.004+01:00

Ett litet pyssel att greja med under sportlovet kanske?

Jag har en fantastisk förmåga att förlägga alla mina bokmärken och hundöron är inte min grej, då förstör man ju böckerna tycker jag. Via fina bloggen Hannas hörna hittade jag ett jätteenkelt bokmärkspyssel designat självaste pysselgurun Marta Stewart. Jag klippte ut två hjärtan i olika storlekar och klistrade ihop. Sedan skar jag ett snitt genom båda pappren längst med det mindre hjärtats konturer nästan ända upp. Sen är det färdigt att användas! Perfekt för lässugna barn att greja med! Och man kan ju faktiskt använda sig av annat än hjärtan om man vill. Varför inte en bokmärksbil? Eller en fjäril? Det är väl egentligen bara fantasin som sätter gränser:)

Att söka glädje, del 1

2012-02-06T10:12:00.012+01:00

Bild lånad av min bror. En strand vid indiska oceanen. Jag tänkte göra ett lite längre inlägg om deras resa framöver

Igår kväll när lilleman lagt sig så pratade jag och Peter om det där med glädje och det där sakerna som gör att man känner att det också går att hantera de sorger som livet för med sig. Det som väger upp det svåra. Vissa dagar känns det som om min sjukdom har tagit allting ifrån mig, allt det jag tidigare kallade för mitt liv. Självklart kan jag känna stor glädje och lycka när jag ser på Max, när jag umgås med Max. Men jag tycker inte att det är varken rättvist eller bra att bara leva för sina barn. Då gör man nog barnet en otjänst i längden tror jag. Jag vill att min son ska lära sig att hitta sådant han brinner för, det som ger en lyckokänsla i kroppen. Oftast är det kanske ett fritidsintresse som får en att känna så. Men jag vill också att han ska finna en yrkesväg som får honom att må bra. För det är många timmar varje vecka som går åt till att arbeta.

Kanske minns ni "släktingen" som jag nämnt tidigare? När vi träffades sist så beklagade hon sig över sitt jobb, sin lön, ja allt. Hennes sambo har däremot ett stort driv och har jobbat sig upp till ett bra jobb som han trivs med. Då frågade jag om hur hon kände inför det faktum att han numera har ett arbete som han verkligen brinner för. Hennes svar var att det spelar ingen roll vilket arbete hon har för hon visste minsann att hon inte skulle trivas på något jobb överhuvudtaget. Jag blev ärligt talat helt stum. Jag har haft lyckan att växa upp med två föräldrar som alltid har trivts med sina yrken. Visst kan vissa dagar vara motigare än andra, ibland har arbetsbelastningen varit hög och ibland är man själv trött och har íngen energi. Men tack vare att jag och mina syskon har fått känna att de faktiskt gillar sina jobb så har vi också känt att det för oss är viktigt att få trivas där vi arbetar. Jag har också en sambo som älskar sitt jobb, känner sig uppskattad och får en lön som han är nöjd med. Det vill jag föra vidare till min son.

Naturligtvis får man inte saker serverat på fat, man får ju börja någonstans. Livet har lärt mig att det finns få bananskal att glida runt på. Ibland tar det lång tid innan man når dit man vill. Kanske är det en lång utbildning eller något annat som krävs. Kanske är det så att man omvärderar sina tankar och beslut längst vägen. Ibland kanske själva platsen gör att man inte trivs så bra som man borde, även om yrket i sig är rätt. Eller tvärtom, man trivs så bra på arbetsplatsen att det kanske inte gör så mycket att arbetsuppgifterna i sig inte riktigt är det man tänkt. Men oavsett var du befinner dig så borde målet ändå vara att man har ett jobb där man trivs och känner sig stimulerad tänker jag.

Sedan händer det saker längst vägen. Sådant man inte kan föreställa sig i förväg. I mitt fall är det sjukdom som ställt sig i vägen. Som fått mig att behöva finna andra vägar till glädje. Det tänkte jag skriva om i ett annat inlägg så att detta inte blir ännu längre.. Men ämnet är intressant tycker jag.

Jag undrar hur ni andra tänker? Hur relevant är det att ha ett yrke man trivs på, en arbetsplats man tycker om? Trivs ni med det ni gör nu? Tänker ni på hur ni pratar om ert jobb inför era barn eller tycker ni kanske att det är helt okej att de förstår att det kan vara både upp och ned i livet? Hur var det när ni själva växte upp, vad hade ni för uppfattning då? Känner ni er uppskattade på er arbetsplats? Ja, vad har ni för tankar runt detta? Tell me!:-)

Citronmarängpaj

2012-02-05T19:45:00.005+01:00

Svärföräldrarna har varit här idag för att fira att Peter fyllde år nyligen. Han fick fina blommor och så gardiner som vi önskat oss. Ja ni läste rätt. Det står "vi":-) Han brukar nämligen aldrig komma på något som han vill ha så då gör han det enkelt för sig och frågar mig... Visst har jag dresserat honom väl?:-D Så nu har vi jättefina gardiner från Di moda som vi ska ha i sovrummet är det tänkt.

Max är inne i en väldigt blyg period och vågade först inte riktigt hälsa på farmor och farfar utan gömde sig bakom pappa men sen gick det bättre och han passade på att visa alla sina leksaker för sin publik:) Istället för tårta blev det citronmarängpaj och det verkade gå hem. Det som blev över får Peters kollegor ta till fikat imorgon. Har ni inte provat den pajen så tycker jag absolut ni ska göra det, den brukar vara populär!

Receptet kommer här:

Pajdeg:
3 dl vetemjöl
125 g smör/margarin
2 msk vatten

Fyllning:
4 dl vatten
2 dl socker
1 1/4 dl maizena
1-2 citroner (saft + skal)
4 st äggulor
1 msk margarin/smör

Maräng:
4 st äggvitor
1 1/2 dl socker

Hacka samman ingredienserna till pajdegen. Kavla ut degen till en rund kaka och lägg den i en pajform som är cirka 25 cm i diameter. Grädda i nedre delen av ugnen i 225 grader i cirka 15 minuter. LÅt sedan pajskalet svalna.

Blanda vatten, socker, maizena och pressad citron (jag tog saft från 1 1/2 citron) i en kastrull. Koka upp under omrörning med träsked. Ta kastrullen från värmen. Tillsätt äggulorna. Låt krämen få ett uppkok. Tillsätt rivet citronskal och matfett. Låt krämen svalna. Häll den sedan i det avsvalnade pajskalet.

Vispa vitorna till skum. Vänd försiktigt ner sockret. Bred eller spritsa marängen över citronkrämen. Sätt in pajen i 150 grader i cirka 8 minuterför att få färg. Servera pajen lätt avsvalnad med kall vispad grädde.

Jag har bjudit på den både som efterätt till lättare mat och som fika och även om det kan kännas lite meckigt så brukar det gå rätt fort att göra den och det är definitivt värt ansträngningen! Jag bjöd också på hembakade kakor men det receptet får jag hålla på några dagar, annars tror ni att detta blivit en bakblogg:)

Mjölkchokladfudge

2012-02-04T19:23:00.010+01:00

Jag lade fudgen i en cellofanpåse som jag förslöt med washitejp. Cellofanpåsarna köpte jag på Lagerhaus.

Idag har vi varit hemma hos Sandra och Anders och deras lilla C på fika. Lilla C är yngre än Max och går ännu inte själv, men hon är riktigt företagsam och ville gärna klämma och känna lite på Maxen. Han i sin tur är ju en försiktig och blyg liten herre som helst höll mamma och pappa i handen och kollade läget. Det tog nog en timme innan han vågade sig runt lite på egen hand, fast så fort C kom för nära så sprang han och gömde sig igen:-)

Sandra är alltid så rar och tar med blommor och annat och givetvis ville ju inte jag vara sämre:-) En vit papperskasse som jag dekorerade lite fick bli "omslaget" och i den lade jag en bukett med vackra gerbera *favoritblomma* som jag prydde med hjärtat jag visade tidigare och så rörde jag ihop en sats med chokladfudge. Det var första gången jag testade att göra denna fudge och den blev riktigt god. Söt var den men då räcker den ju å andra sidan längre:)

Mjölkchokladfudge;

3 dl socker
3 dl grädde
1 dl ljus sirap.

Koka tills det blir 120 grader. Jag har ingen termometer så jag gjorde kulprovet istället. När det är lagom konsistens så blandar man i 1 msk honung och 50 gram smör. Bryt ner 100-150 gram mjölkchoklad (jag använde marabou) och rör tills det är en jämn smet. Bred ut i en form som är cirka 15 * 25 cm. Ställ i rumstemperatur och låt svalna och täck sedan över och låt den stå i kylen över natten. Jag märkte att bitarna lätt smälte samman när de var i rumstemperatur så ett tips kan vara att låta fudgen vila en stund i frysen innan man tar fram den.

Kubb designat Karin Mannerstål

2012-02-04T12:33:00.004+01:00

Jag är inget överdrivet stort fan av Äntligen hemma, men vissa grejer är ju bara för fina! Som kubbspelet som Karin Mannerstål fixade till! Jag såg just det avsnittet för en tid sen (det var nog en repris?) och nu är jag hejdlöst sugen på att fixa ett likadant. Dock tänkte jag nöja mig med att dekorera ett redan färdigt spel. Håll med om att det skulle vara underbart roligt att spela kubb med dessa coolingar!:-) För beskrivning läs HÄR. Tycker överlag att
Mannerstål har designat mycket snyggt i sina dar, hennes barnbestick är för sköna!

Animal Friends av Karin Mannerstål. En utmärkt present på exempelvis dopdagen!

Calendone och längtan till backarna.

2012-02-04T10:57:00.004+01:00

Jag har länge varit sugen på en calendone (evighetskalender) och nångång när vi bor lite större satsar jag på att pryda väggen med en sådan. Finns bland annat hos snygga webshoppen Urban living.

Max och Peter har traskat iväg till Ica för att handla lunch och själv sitter jag i pyjamasen och äter frukost. Det är alpint på tv och det är så himla rogivande att ha på i bakgrunden. Längdskidor är så vansinning långsamt att jag inte står ut med att se det men utför går bra. Det är ett mål jag har att bli såpass bra i kroppen att jag kan åka lite själv om vintern. Jag har inte åkt på åratal tyvärr, men eftersom Peter också är road så vill jag gärna att Max ska få komma upp till fjällen precis som vi gjorde under min uppväxt. För det är ju faktiskt himla härligt när man väl kommer ut och står där i backen.

Värmande soppa och hej trotsåldern!

2012-02-03T10:34:00.002+01:00

Vi har en fikadejt i helgen och i sann pysselanda så blev det ett hjärta att "pimpa" med. Tänkte ge bort lite hemgjort godis om jag har ork att stå i köket senare.

Både Peter och jag gillar soppor av olika slag. Min absoluta favorit är riktigt vällagad fisksoppa men det är också roligt att prova nytt och när det är såhär kallt så är soppan klockren på middagsbordet. Igår testade vi ett recept på tomatsoppa som vi inte gjort förut. Det var både enkelt och gott! Kommer definitivt lagas igen hemma hos oss. HÄR hittar ni det receptet.

Ojoj vilka utbrott man kan få när man är en nästan-tvååring och någonting går en emot! Hej trotsålder liksom! Eller "utvecklingsfas" som de så fint säger på förskolan. Det slängs grejer, mat hamnar på golvet, små pallar välts och mamma är dummast i världen just nu...För att fem minuter senare ha en underbart gosig pojke i knä som inget hellre vill än att kramas och pussas... Det är verkligen en berg-och dalbana. Både för lillemannen och hans föräldrar. Timmen efter vi har kommit hem från dagis är värst. Jag har börjat försöka skynda mig att ge något ätbart för att hindra de värsta blodsockerdalarna. Fast man vet aldrig vad som duger just idag. Bananen som glatt åts upp igår kanske ratas och hamnar på golvet nu. Vår lilla människa har fullt upp med livet. Samtidigt så kommer det stunder då han kiknar av skratt och när mammas hjärta blir så stolt när han, som knappt börjat prata ännu, pekar på en vovve på bild och säger "voffvoff". Och så är han ju så söt när han sover...:-)

Att ha en egen tant (och ett gäng människor till...)

2012-02-02T23:36:00.010+01:00

Älskade ungen hade namnsdag häromdagen. Han fick två fina kort i lådan och han var så stolt när han bar runt på dem:-)

Jag är så lycklig över att vår son är ett älskat barn. Han har många människor som finns i hans liv och som bryr sig om honom, både familj, släkt och kära vänner. Ju äldre han blir desto lättare kommer han att ha att skapa sig en egen relation till var och en av dessa. Det känns oerhört tryggt att veta att oavsett vad som händer i livet, hur min sjukdom än utvecklar sig så kommer Max att ha den bästa av möjligheter att få ett bra uppväxt med ett sådant stöd.

Nu under stormen som rasat i kulisserna (jag har valt att inte skriva vidare om det i bloggen då vissa människor helt enkelt inte är värda den uppmärksamheten) så har det kommit fram att det ifrågasatts varför vi valde de gudföräldrar som Max har. Eller mer korrekt; varför inte någon annan blev vald. Det är naturligtvis tråkigt om någon känner sig förbisedd, det har aldrig varit vår mening. Men vi valde med hjärtat och vi hade vår sons bästa för ögonen. Det är viktigare för oss än "traditionen" och vi ångrar absolut inte vårt val. Vi valde helt enkelt de bästa gudföräldrar vi kunde tänka oss och till följd av det så så har Max två fina "extrafamiljer" som han alltid kommer att vara en del av och det känns bra.

Sedan finns det en person till som Max har en alldeles speciell relation till. Han har nämligen en egen tant. Hans tant Sofie skickar kort varje månad och uppvaktar med presenter när han fyller år. Hans tant är precis som en tant ska vara duktig på både matlagning och pyssel. När han blir lite äldre planerar jag att skicka dit honom på läger ibland så att han får lära sig papper machier och annat skoj. Perfekt ju!:-) Jag önskar att alla barn fick ha en egen tant i sitt liv.

Husmorstrenden råder

2012-02-02T11:52:00.002+01:00

Överst på bokönskelistan står just nu Linneas skafferi. Det råder verkligen en husmorstrend där man istället för att köpa ska baka eller pyssla själv. Underbart tycker jag som älskar hemgjort flädersaft och kakor som någon bakat med kärlek. Roligt att få eller ge bort som värdinnepresent också. Oavsett vad man får/ger så är det tillverkat med en känsla bakom och visst känns det fint i hjärtat att veta att personen som gjorde det hade just dig i tankarna?:) Linneas skafferi finns även som blogg, underbart vacker med läckra recept.

Dessa dagar är det mest olika vårdinstanser som besöks för min del. Idag möte med min psykolog (eller ventilerare som jag kallar honom) som hjälper mig att få ordning på tankarna kring det som händer i livet. Jag brukar vara alldeles slut efter våra möten, det stöts och blöts och diskuteras och jag får berätta, försvara, tolka... Om ni någonsin får behov av att träffa en kurator en psykolog så tveka inte, det ger så otroligt mycket. Se bara till att det är rätt människa ni hamnar hos, känns det inte bra så byt. Imorgon ska jag på ögonbottenröntgen, något som man som diabetiker får göra med jämna mellanrum. Inte så roligt men väldigt bra såklart. Och så ska jag väga mig hos dietisten. Ajaj vad svårt det är... Frestelser i varje hörn. Skulle behöva en ordentlig sockerdetox men jag behöver sällskap och stöd. Någon som är på?:-)

Ett par reatips i budgettider

2012-02-01T22:52:00.003+01:00

Odd Mollys Le fleece dress i färgen indigo.

Lars & Johanna har 70 % rea just nu både i webshoppen och i butiken på Danska vägen i Göteborg. Det är relativt urplockat men lite kan man hitta i alla fall. Klänningen ovan ser så himlans skön ut, jag har tröjan i samma stil och kan intyga att den är riktigt gosmysig sådär:)

Tips nummer två är en inredningsbutik, Lantmusen, som just nu har en låg fraktkostnad på bara 29 kronor och tack vare bloggerskan bakom Lantlif så får man 20 % rabatt med koden Lantlif

Om att äta medicin för att man måste...

2012-02-01T20:11:00.004+01:00

Efterlyst på tv:n, ämnet är Malmö. Peter jobbade i Malmö under en tid och pratar ofta om staden som vacker och intressant. Han skulle nog kunna tänka sig bo där. Själv har jag ett suddigt minne av en isande kall vinterdag för många år sedan då jag besökte Ida som på den tiden pluggade i Lund. Det är enda gången. Det är säkert en fin stad på många sätt men där liksom på Hisingen här är just nu en miljö där jag varken vill sätta mig själv eller min familj. Så tråkigt att det mörka ska segra:-(

Max sover sedan ett par timmar och Peter är på styrelsemöte med föreningen. Själv sitter jag här och är löjligt sugen på dajm. Men det ska inte vara köpedajm utan mammas hemjorda. Jag har varit hos smärtläkaren och på vattenrehab under dagen och det känns i kroppen. Smärtläkaren är verkligen den mest arroganta människa jag någonsin träffat. Jag blir alltid lika förvånad. Som en stor buffel. Men han vill mig väl får man väl hoppas:-) Han sköter min medicin som är narkotikaklassad och som inte alla läkare har rätt att skriva ut. Den är mycket speciell på flera sätt (ni minns kanske de två veckor runt påsk förra året då jag låg på sjukhus bara för att få börja med medicinen?) och jag känner att det är så mycket jag inte vet. Om förhållandet och avvägningen mellan medicin och biverkningar till exempel. Några svar har jag fått idag, andra kommer nog med tiden.

Till exempel har jag fått veta att det är en medicin som också används av cancerpatienter. Jag kan inte låta bli att fundera på vad den gör mot min lever och resten av min kropp. Men jag förstår också att ibland måste man göra det som fungerar idag. Som att ta en viss medicin. Trots att jag inte vet hur framtiden ser ut.

Men jag ska bekänna en sak för er... Jag som tar många olika mediciner varje dag tycker att det är nästan outhärdligt när folk klagar över huvudvärk (som exempel) för att i nästa sekund säga att de minsann inte tänker ta någon tablett för sådant undviker de. Alla har rätt att bestämma över sig själva. Och jag tänkte också så innan jag blev sjuk. Jag hade sällan ont i huvudet, var inte förkyld särskilt ofta och var försiktig med värktabletter precis som man ska vara. Men att höra att en person inte ens kan tänka sig en alvedon vid något enstaka tillfälle är som ett hån när man som jag är neurosjuk. Som äter många mediciner varje dag för att jag inte har något val. Som har den starka medicinen som grund men kompletterar med maxdos av alvedon och ibumentin dygnet runt för att överhuvudtaget klara av att leva när musklerna bryts sönder. Då vill man inte höra det underförstådda budskapet att det minsann är så farligt att personen inte kan tänka sig att ta en endaste en...Min vän P som också har en neurologisk sjukdom (men vi möttes faktiskt genom hundarna) förklarade vad hon tyckte att man kunde göra med sådana uttalanden..:) Och jag håller med. Jag vill att ni ska vara rädda om er, men lite perspektiv är inte dumt ibland:-)

Piece of heaven- ja tack!

2012-02-01T18:02:00.004+01:00

Det händer att jag hittar riktiga smultronställen även på nätet. Som av en händelse så snubblade jag in på Piece of heavens sida och eftersom jag nu verkar vara inne i en sån där romantisk/vit spets/ljuv fiolmusik_i_bakgrunden-period så kändes det genast som en pärla bland alla webshoppar. Lever upp till namnet helt enkelt. Så mycket fint! Om ni som jag gillar den stilen så kika in där, ni blir inte besvikna! Och nej, jag är inte sponsrad- fast jag skulle ju inte direkt säga nej om någon råkade fråga!:-)

Att tänka på!

2012-02-01T00:00:00.001+01:00

Denna livsregel passar i flera situationer...

"Don´t play hard to get.
Play hard to forget".

Sovrumsinspiration

2012-01-31T13:11:00.008+01:00

Bilder: Alvhems mäkleri.

Det går inte direkt framåt med sovrummet tyvärr. Peter brukar överlåta inredandet åt mig men jag känner mig inte riktigt med i matchen just nu. Önskar mig en "tapetletarkompis":) För att få lite inspiration på inredningsfronten kikade jag igenom mäklarfirman Alvhems bilder och valde ut några som jag fastnade för. Alvhem kan man lita på att de levererar:-) Rummet ovan var riktigt fint och kändes ombonat. Vårt sovrum är ju som tidigare nämnts ganska litet och så mycket mer än våra sängar får inte plats. Ljusa färger som förstorar känns därför lämpligt.

Vita golv och väggar ger onekligen ett fräscht intryck, men jag tycker ändå det fattas något i rummet som syns här ovan. Inom Feng shui pratar man om vikten av balans och man använder sig då av de fem elementen vatten, trä, eld, jord och metall. Allting handlar om balans i livet och inredningen. Det syns extra tydligt på den här bilden. En grå fårskinnsmatta framför sängen hade fört in eldelementet till exempel. Varför inte hänga upp ett par gardiner? En accentfärg hade också gjort skillnad, kanske i form av en kudde i sängen. Det behövs inte mycket för att förändra hela rummet!

Det här rummet såg varmare ut, men jag saknar en röd tråd. Även om färgerna är relativt lugna så får jag en känsla av "plottrighet".

HÄR och HÄR fann jag bilderna nedan. Enligt mig är det en helt annan värme i de rummen trots att färgerna är "enkla". Det ser genomtänkt ut och jag tror verkligen att jag skulle sova gott där:)

Som ni vet hade vi tidigare hus på landet som vi renoverade innan vi på grund av allt som hände inte orkade mer. Jag har aldrig ångrat att vi flyttade då det var mycket med huset som inte kändes rätt och vi inte hade möjligheten att inom överskådlig tid få ordning allt det vi ville. Men ibland kan jag fantisera om att kanske i framtiden sätta tänderna i något projekt. Peter är duktig och noggrann och egentligen väldigt intresserad av renoveringsarbete och bygg. Själv älskar jag att inreda och att fundera på olika lösningar när det gäller själva arkiteturen. Dock finns det inte på kartan att vi skulle klara att genomföra något sånt just nu, men någon gång kanske det blir möjligt att göra något mindre? Jag har många idéer om just sovrummet, jag skulle älska ett burspråk och gärna utrymme för en soffa att sitta och varva ner i innan läggdags. Men tills dess får jag hålla till godo med det vi har och det går ju bra det med:-) Kanske slänger jag upp en mood board med mer sovrumsinspiration senare...

Ni får förresten gärna tipsa om ni finner några inspirerande bilder på sovrum, ert egna eller kanske något som finns på nätet eller i ett magasin.